Mycket återstår alltså att göra. Men en missuppfatting, som Ann Lång verkar dela, är att feministteologer önskar bryta männens makt för att ersätta den med kvinnornas. Det är helt fel. Pyramid - och hierarkitänkande är att gå fel väg.
Är männen (kvinnoprästmotståndarna) förtryckta? Sedan prästämbetet öppnats för kvinnor har kyrkan förstått att jämställdhet och hyfs i arbetslivet inte sker automatiskt. Därför har man i lag och kyrkoordning tvingats begränsa inflytandet hos de prästvigda män som inte kan arbeta tillsammans med sina kvinnliga kollegor. De som redan är prästvigda kan inte bli kyrkoherdar eller biskopar, och kandidater måste vara villiga till samarbete för att kunna prästvigas. Detta för att
"Osynliggörande, marginalisering och tystnadens tyranni – de är alla begrepp för metoder som används i förtryckarstrategier. Även ett nedlåtande förringande eller en demonstämpling av en grupp tjänar samma syfte" (Citerat Ann Lång)
mött de prästvigda kvinnorna. Hade det funnits en annan väg att gå? Mycket möjligt. Om kvinnoprästmotståndarna hade låtit ämbetsfrågan bli en sak mellan dem själva och Gud. Men det skulle protesteras och demonstreras. Händelser där allmänt hyfs satts åt sidan har gjort att många av dessa förlöjligar sig själva.
Sen är inte företrädare för "den gamla linjen" alls förtryckta. Marginaliserade? De finns representerade i kyrkomötet. De har egna organisationer och tidningar. Men så länge motstånd mot prästvigda kvinnor finns på agendan får de finna sig i marginaliserat verkligt inflytande.
Uppdatering 11 mars: Lukas Romson skriver om den kristna högern och dess mediautrymme.
Miriam skriver om vardagsdiskrimineringen i kyrkan
