Det verkar som att mannen med mördarsnigelmackorna är på riktigt. Själv äter jag inte ens vanliga sniglar, eller andra djur med slem i. Egentligen borde jag inte äta djur alls, men hittills får jag citera min vän Paulus: anden är villig men köttet svagt. Jag äter dock fisk och skaldjur med gott samvete eftersom jag inbillar mig att dom levt ett gott liv innan dom mött sin baneman Livsmedelsindustrin, till skillnad från alltför många kossor, kycklingar och grisar. Värst av allting är de långa transporterna till slakterierna.
Mera klag. Nu körs trippeltrav med Stochampionatet här i Skara. Massor med folk, bra för de lokala affärerna och andra turistmål. Men vet ni vad som händer med travhästarna som inte håller måttet, dvs springer runt på några sekunder för långsamt? I bästa fall blir dom ridhästar, i näst bästa fall hamburgare i Sverige, i värsta fall transporteras dom till medelhavsområdet för slakt där, eftersom hästkött är populärare där än i Sverige. Det tycker jag är superäckligt.
Andra bloggar om: mördarsniglar, livsmedelsindustrin, travsport, intressant
