Nästan alla sommarpratare som presenterar sig säger att dom ska tala om livet. (Det gjorde jag nog också.)
Spännande. Tydligen är livet väldigt viktigt för folk. Då berättar man om allt som gör livet "värt att leva", hur man gör "det bästa av livet", hur man "tar vara på varje sekund", osv. Sommarstugor, husvagnar, medelhavssemestrar,sylt -och saftkokning i det nyrenoverade lantköket och välartade barnbarn som leker och plaskar i den nyinköpta trädgårdspoolen.
Det vore förstås konstigt om någon sommarvärd annonserade att det skulle prata om döden. Eller om hur jobbigt allt är. Någon liten livskris kan man kanske kosta på sig, men då har man massor med erfarenheter från det och har lärt sig massor. Men det berättas inte om husvagnssemestern som regnade bort (och hur de inte gjorde det bästa av situationen), om hur jobbigt det är med värmen och myggorna. Om hur arg man blir av att sitta i telefonkö och hur omöjligt det är att få medicin för ögoninflammation. Om hur stönigt det är med fem vägbulor på en sträcka av 200 meter genom Skara centrum, hur förbannad man blir när spisen, telefonen, bredbandet, frysen, bilen slutar fungera och det är semesterstängt överallt, och inte sätter dom in extra personal på apoteket på lördagar så att det tar en timma att få ut recept, och dom öppnar inte fler kassor på Coop heller även om de ser att det är kö ända bort till glassen, och varför måste folk luta sig mot glassdisken när dom väntar, det blir ju faktiskt äckligt att få hem deras hår och mjäll på bigpacken. Och måste folk ligga så nära bakom en på 49:an. Det finns något som heter avstånd. Och ändå är det mig polisen stoppar när alla andra kör som galningar. Och som grädde på laxen kommer det en faktura från Radiotjänst i Kiruna.
Nä. Det skulle nog inte bli något bra sommarprogram.
