Därför längtar folk efter härliga trädgårdar, men artikelförfattaren konstaterar att det kommersiella odlingsspråket inte stämmer med verkligheten. För en trädgård a la Provence- Toscana gör sig inte självt, det krävs hårt arbete, tid och pengar för att nå åtminstone halvvägs.
Och vad är problemet? Visst är det jobbigt att gräva, kratta och rensa, men resultaten blir bättre än aldrig så många timmar på gymmet, ty resultatet av tio minuter på stegmaskin ger inga fuchsior.
Så menar man att det är dyrt. Och visst lägger jag ner några lök om året på lök & co. Men för en tidning som tipsar om femtio gram kräm för åttahundra spänn kan ett lökjärn för trettioåtta inte vara några problem.
Till sist: Damernas värld försöker sig också på lite genusproblematisering - trädgårdsarbetet har alla förutsättningar att bli en kvinnofälla
"Se upp för tips som att anlägga det lilla medelhavsmysiga kryddlandet så
nära köket som möjligt. Köksnärheten pekar nämligen ut var kryddodlerskan
förväntas tillbringa resten av tiden, den hon inte pysslar i trädgården. "
Så antifeministiskt. Jag väljer själv vart jag vill anlägga mitt kryddland. Och det är urpraktiskt att bara gå några meter och klippa av några gräslökstrån eller dillknippen. Klimatvänligt? Bara förnamnet.
Andra bloggar om:
trädgård
