Skola dissar mot-välsignelsebeslutet-skolpräst. Igen.

Så har det då hänt igen. Göteborgs-posten skriver idag om en skola i Kållered som nu tackar nej till skolprästen, därför att denne skrivit under det s k "Kalin-upproret", uppropet mot välsignelse av ingånget partnerskap. Jag förstår rektorn helt. Ska man vara skolpräst och därmed röra sig fritt inom ett område som inte alls är tänkt som öppen arena för allehanda tyckanden, så får man faktiskt finna sig i att man får omfatta skolans värdegrund. Men skolan bör fundera över en sak: hur ställer man sig till skolimamerna? Ska de också omfatta skolans värdegrund, eller accepterar man olikheter i kulturer?

Det jag inte alls begriper är den aktuelle skolpastorns naiva inställning till sitt eget agerande.

- Min inställning i denna strikt inom-kyrkliga fråga har ingen som helst inverkan på hur jag bemöter unga eller äldre i skolans miljö, hävdar Tomas Söderhjelm.

Det tror jag inte ett dugg på. Om jag nu tycker att utlevd homosexualitet är synd - då bemöter jag väl dessa "syndare" därefter? Hur kan jag då uppmuntra två killar eller två tjejer utan att det blir kaos i hjärnan? Sån knivskarp professionalitet tror jag inte på. Det hade kanske gått om inte...

- Jag har heller inte under mina år som skolpastor uttryckt mig nedvärderande mot människor av annan sexuell läggning. Att ge uttryck för sådana åsikter vore att handla i strid med såväl den enskildes egenvärde som den kristna kärlekstanken.

Jaha, men det är ju precis det som Kalin-undertecknarna gjort. Tanken med listan var ju att offentliggöra avvikande åsikt!
Nej, jag tror att de som skrev under inte hade en minsta tanke på vad konsekvensen skulle bli. Det visar sig nu, och nu är det försent. Om man inte vill göra en pudel, förstås.