Tvätta händerna innan du går till kyrkan. Medvetet, alltså.Brukar jag göra. Finns bara ett krux med detta: jag är handkrämoman. Och jag har en gång gjort misstaget att ta handkräm innan begravning. (Jag brukar ta jorden med handen, inte med spaden. Ni kan tänka er hur det såg ut. )
Göra korstecken/buga/knäfalla när man träder in i kyrkorummet och s.a.s byter ”värld”Bra. Kyrkorummet ska respekteras, och att markera på det här sättet synliggör. Och vad bra för framsida-lår-muskeln dessutom. Men det vill ju till att folk bakom fattar, så man inte blir en levande gymnastikbock.
Knäfalla (ödmjukt) under syndabekännelse och avlösning.Själv brukar jag böja mig under syndabekännelsen, och räta upp mig under avlösningen för att markera att Gud lyfter mig.
Knäfalla (ödmjukt) eller stå (respektfullt) under Nattvardsbönen.
Häromkring brukar folk sätta sig, så man får komma ihåg att göra en paus innan man börjar med Nattvardsbönen.
Sjunga med i sångerna. Från tårna och uppåt! Kraftfull sång är nästan en helkroppsupplevelse, inte bara något man gör med stämbanden och tungan. Även klen sång är att föredra framför ingen sång alls.
Håller helt med! Sång är en helkroppsupplevelse!
Hälsa på folk omkring dig under fridshälsningen. Tryck en medmänniskas hand.Detta hoppas jag att alla församlingar kan tillägna sig.
När du tar emot sakramentet, fundera på hur du gör det: tar man emot brödet i handen kan man tänka på att den egna handen får vara en tron åt Gud. Nu smakar glutenfria oblater inget vidare, men om församlingen inte tappat koncepten alldeles så borde vinet vara rätt ok i alla fall – smaka på det, ta en klunk istället för att minimalistiskt fukta oblaten…
Precis! "Drick av den alla!", sa Jesus.
Jag börjar faktiskt bli lite kaftansugen måste jag erkänna. Men det krävs nog 4-5 paket Nutrilett innan det kan bli aktuellt. :) Tack Jonatan för tipsen, och inte minst förklaringarna!
