Flera har uppmärksammat Dagens artikel om att flera präster nu begär att få sina namn strukna från Prästdeklarationslistan. Detta sägs vara på grund av påtryckningar från arbetsgivare.
Det kan säkert vara så. Yttrandefrihet eller inte, det blir problematiskt med anställda som vägrar utföra vissa av de gemensamma arbetsuppgifterna.
Tänk själv. En anställd på ICA som är djurrättsaktivist sitter i kassan, men kommer det en torsk från Östersjön på bandet, får chefen kalla in någon annan, eftersom aktivisten inte kan expediera östersjötorsk - av samvetsskäl.
Nej. På ICA skulle jag tro att en sån anställd går bort redan i anställningsintervjun.
Eller en doktor som är medlem i Jehovas vittnen. Med hänvisning till sin religiösa övertygelse låter han eller hon bli att ge blod till skadade patienter.
Jag har funderat en del på det här med lojaliteten med Svenska kyrkan, som fattas hos Kalin-undertecknarna. Att vara emot homovälsignelse, det är för mig oförståerligt, men okej. Men Kalin protesterar mot hela organisationen. Mot valsystemet. Mot kyrkomötet. Kyrkostyrelsen. Folkkyrkan!
800 präster vill ha en elitkyrka. Eller? Vilka ska bestämma? Prästerna?
Nej, för mig går det förslaget bort direkt. Och jag fattar den arbetsgivare som behöver kilovis med botox för att få väck alla bekymmersrynkor som uppstått.
Och samhället, de människor vi ska tjäna, reagerar också. Bekymmersamt med skolorna i Västsverige som inte känner förtroende för kyrkan längre!
