"Homosexuella och kyrkan"

Vi har ju inte diskuterat Teologiska kommitténs samtalsdokument "Homosexuella i kyrkan" än, så det känns som att det är dags nu. Dessutom en liten spin-off från en tidigare post. :)

Göran Koch Swahne är kritisk. Läs här från hans blogg.

Teologiska kommitténs krav att jag skall ”försona” mig, med att andra saklöst ”tycker” om mitt liv, förnekar Kyrkans faktiska mångfald i Kristus. Motfrågan blir: Jag tycker inte om ditt liv, med vilken rätt tycker Du om mitt?

Det ställs i talet om försonad mångfald alltför höga krav på dem som blir ifrågasatta. Det är "kristligt" att förlåta och försonas - intill självförnekelsens brant.

Frågan om Q är alltså nonsens. Frågan om sexualitetens plats i det kristna livet och i Församlingen däremot, är en riktig fråga. En fråga om vad vi tror på – och om vi vill vara Kyrka tillsammans i Kristus. Adam var är du?
Vi borde skämmas att förvandla den till ännu en meningslös långbänk.
Och även den frågan är mycket enkel; Ja eller nej?

Ämbetsfrågan har klart visat att det inte går att "vänta in" människor. Kyrkan behöver säga ja eller nej. Jag tror dessvärre att det i nuläget lutar åt nej.

Frågan om vad som är ”möjligt att leva med”, ”sida vid sida”, är en fråga om vi kan och vill vara Kyrka i Kristus tillsammans.

Det är en fråga om att vi vågar se Kyrkans faktiska mångfald som given av Gud.

Det är en fråga om att vårt val att vara Kyrka inte blir ett val mellan marginalisering i söndring och marginalisering i status quo.

Därför tror jag att vi behöver ta varandra på mycket större allvar än vad vi hittills har gjort. Och de möten som krävs kan inte äga rum i Uppsala utan lokalt, där människor möts och finns. Om vi nu vågar, förstås.