Alla undrar jättemycket varför ångest är nya folksjukdomen, varför massa barn och vuxna skär sig och varför en tiondel av svenskarna har sömnproblem och varför 700 000 doser lugnande medel intas i Sverige varje dag.
Linda Skugge skriver om det här en gång i månaden, ungefär, och nu har hon lagt ut en mejl från ångesttjejer på sin blogg. Läs själv.
En del säger att det är självdestruktivt att skära sig själv. Men det är ett sätt att överleva. Kicken man får av en alldeles färsk rinnande sårskada är lika beroendeframkallande som den värsta drog. Sen kommer baksidan: alla blickar, att inte kunna bada med kompisarna, att få IG i idrott och hälsa för att man inte kan vara med på gympan.
Sveriges botemedel mot all ångest är medicin, även om det är konstaterat att olika former av samtalsterapi är mycket effektivare. Men det är dyrt, och då är en förpackning Cipramil billigare för statskassan.
Runt om i landet går kemiskt framställda personligheter. Konfirmander tar samma medicin som dementa tanterna på sjukhemmet. Det är inte ens tabu längre med skärsår -
"TYP ALLA GÖR DET".
Alltså. Metoder räddar inga störtförtvivlade barn. Men människor gör det. Mer personal överallt. Vettiga människor i psykvården, inga uttråkade läkarstudenter som sitter extravak för att dryga ut studielånet.
Allihopa behövs vi för att tala om för barnen att dom är älskade, unika, värdefulla och att dom har RÄTT att leva och må bra.
Lyssna. Höra vad det är. Ibland är tomheten själva problemet. Men alla förtvivlade frågor reduceras bort till serotoninbrist och alla sätt att överleva passas in i diagnosschemat. "Psykmedicin", svarar doktorn, men har han egentligen hört frågan?
