Vad det har stormat! Väderfenomen som får konsekvenser för det mänskliga livet är något som vi i allt högre utsträckning måste vänja oss vid, säger experterna. En del har fått sin elförbrukning ofrivilligt bantad, och flertalet träd har blåst ner. Att vi kan vara känslomässigt bundna vid särskilda träd är omvittnat inte minst i skönlitteraturen (minns också Lina Sandells trädkoja som blev upphov till psalmen Tryggare kan) och jag kände en viss medkänsla för duvorna på Storegården som nu har förlorat ytterligare ett träd att sitta och hoa i om morgnarna. Sedan förra våren har jag visserligen ett ambivalent förhållande till detta duvpar sedan de upprepade gånger försökte bygga bo på min balkong, men visst är det bättre att de sitter i träd än i krukor med nyplanterade penséer.
Storm är ett begrepp som inte bara används av SMHI utan finns med i många ordspråk. Kanske för att stormen i sig är så kraftfull och för att den förmår orsaka mestadels oönskade konsekvenser för oss. Lugnet före stormen är en känsla som var och en som har nära till katastroftankarna, och när en konflikt avfärdas som en storm i ett vattenglas är det lätt att låta allt blåsa förbi, om en inte är den som själv sitter i vattenglaset, förstås.
Mina tankar de stormigaste nätterna förra veckan gick faktiskt till de som satt i båtar i Östersjön. De är ryska soldater och är kanske inte så medvetna om vilka känslor de i alla fall hos den äldre generationen i Sverige och Finland kan föra med sig. Den som läst Astrid Lindgrens krigsdagbok från Andra världskriget vet att även om de flesta svenskar tog avstånd från Hitler och Nazityskland, var det ryssen och kommunismen många fasade mest för. Mycket har skrivits och debatterats huruvida Sverige som stat svek vårt finska systerfolk när de anfölls av ryssen, men Finlands och hela världens sak är väl ändå vår gemensamma och att försvaret inte börjar vid den egna gränsen utan mer har att göra med samverkan och relationsskapande är väl idag hyfsat vedertaget.
Experterna säger att vi inte behöver vara oroliga för främmande makts aktiviteter i Östersjön. Men att svenskar ändå blivit oroliga bekräftas av det inlägg som ryska ambassaden skrev på sin facebooksida som svar till talrika förfrågningar från svenska medborgare, främst från barn och äldre, som den senaste tiden skrivit till dem och ber att Ryssland inte ska anfalla Sverige. De använder faktiskt ordet rysskräck och menar att politiker sysslar med propaganda för att få skattemedel till militära behov. Men de lovar att Ryssland inte har några planer att anfalla Sverige.
Jag påminns om författaren och diplomaten Aleksandra Kollontaj som mellan 1930 och 1945 var Sovjetunionens kvinna i Sverige. Hon lade ner rätt mycket tid på att nätverka och förklara på middagar och andra tillställningar. Nu ska vi ju undvika middagar, och de nya karantänsreglerna medger att vi får arbeta om nödvändigt, men det är så fiffigt att kunna få ut budskap via sociala medier och internet. Men idag kan varje lågstadieelev stava till ordet källkritik och dess demokratiska värde kan inte nog poängteras. Står det ett stormigt vattenglas i Slite, eller hur ligger det till egentligen?
