Fortsätt till huvudinnehåll

Vaksamhet och väntan

Det är verkligen en sorgens tid! Det var med stor sorg som jag idag fick meddela deltagarna på folkhögskolan att vi nu ställer om gudstjänstlivet. Max 8. Endast medverkande, resten med via länk. Sorg, men ändå stor förståelse och medvetenhet om att vi nu måste göra allt vi kan för att stoppa det som pågår. 

Kyrkoherde Sami i Tibro intervjuas i Radio Skaraborg. Endast fyra anhöriga på begravningsgudstjänsterna. Hårt, men det är så lagen kommer att se ut.

Många av oss väntar inte in nästa vecka, utan utför åtgärderna redan nu. Åtta är den nya normen, sa statsministern med allvarlig min. Leta inte kryphål, sa socialministern. 

Det är på allvar. Prövningarnas tid. Jag tänker att liksom Gud gav stentavlorna med lag till Mose eftersom inte folk kunde bete sig, gör Gud nu likadant med Ordningslagen. Det är inte för att sabba för folk eller för att sätta käppar i hjulet. Det är för att rädda liv. 

Men alla galleriorna? Elins esplanad? Föreläsningarna? Jag önskar att normen max 8 kunde gälla också där. Men folkvettet kanske kan nå dit lagen inte når. För allt går inte att lagstifta om. 

Vaksamhet och väntan, är temat för veckan i kyrkoåret. Vi är just där. Vi vakar på varandra. Är inte den där personen lite för nära i mataffären? Vad väntar oss på torsdag när Västra Götalandsregionen väntas få nya restriktioner? 

Nu väntar åter en tid med deltagare på plats på folkhögskolan, men också på distans. Vi kopplar in utrustning och kopplar upp deltagare. 

Oavsett var vi finns eller hur det kommer att bli, lever vi under samma himmel och Gud bär oss och omsluter oss med kärlek var vi än befinner oss. 

I morse i folkhögskolans kapell, den sista morgonbönen på länge med fler än åtta på plats, sjöng vi Per Harlings psalm. Jag hoppas att det inte dröjer till våren innan vi kan samlas allihop igen. 

Psalm 205
Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.
Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt,
delar Gud din smärta och all din gråt.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.
Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.
Framtiden väntar, vila i tro
kornet som nu slumrar snart börjar gro.

Populära inlägg i den här bloggen

Presenter vid prästvigning och diakonvigning

Vänner, fick precis ett mail från en person som undrar över lämpliga presenter vid diakonvigning. Jag minns att vi har diskuterat vigningspresenter förut här på bloggen, här närmare bestämt , och då skrev jag "Presenter? Beror ju på vilken person det är. Små presentböcker funkar ju alltid. Diktsamlingar som den nyvigde kan ha nytta av vid alla sommarmusikkvällar och helgmålsböner. Andra presenter som kan uppskattas är t ex presentkort på spa, massage, fotvård eller hos frissan. Eller varför inte en snygg blomkruka till trappan, eller ett tiopack jordgubbsplantor? Är det något som nyprästvigda behöver, är det avkoppling. Själv fick jag en valp av mina föräldrar, men det krävs ju lite förberedelser för det." Andra tips som dök upp i kommentarerna var Miriams (aka Storasyster i Vassen) överlevnadskit för prästflickor: "Ska också på prästvigning i helgen och har plockat ihop ett överlevnads-kit för prästflickor bestående av: 1 Skoputs-kloss (smutsiga skor matchar inte

Predikan söndagen före pingst

Sakarja 14:6-9 Romarbrevet 8:16-18 Johannesevangeliet 15:26-16:4 Det är rätt fantastiska bibeltexter vi får läsa idag på söndagen före pingst. Hjälparen kommer. Det är ord av trygghet, ord av hopp. Vill inspirera oss att leva vidare, stå ut, finna mening och kämpa. Hjälparen kommer. Men, vad är det vi behöver hjälp med? I vårt samhälle idag lever vi med en trygghets – och servicenivå som Sakarja och Paulus bara kunde drömma om. Konsumtion av varor och tjänster. Kunskap och information om naturvetenskap och teknik. Vad skulle vi egentligen behöva hjälparen till? Paulus och Jesus talar om lidande. Det var inte frågan om vad som skulle läggas på grillen vid eventuellt fint väder, utan det handlade i hög grad om rätten att få vara den man är, kunna säga och stå för det man tycker, tänker och tror på. Det var livsfarligt. Så är det ännu i många länder, ända in i vår tid. Politiska åsikter, religiösa övertygelser, personliga förhållanden, det är inte självklart överallt att få tänka o

Oasrörelsen kommer ut ur garderoben

Enligt uppgifter från deltagare vid det nyligen avslutade Oasmötet i Borås har Oasrörelsen nu gjort ett kyrkopolitiskt uttalande mot könsneutrala äktenskap. Inte särskilt förvånande. Jag tycker att det är modigt. Men utbota dumt. För var ska de nu ta vägen, de som gillar lovsångsdanser, flaggor och tungotal, men som inte ställer sig upp och applåderar homofobiska uttalanden från predikstolen? Å andra sidan: nu kan var och en ta ställning till vad för stämningar man direkt eller indirekt stöder när man åker på Oasmöte. Oasrörelsen har lagt ut en pdf som innehåller i stort sett samma formuleringar som Frimodig kyrkas motioner till kyrkomötet i frågan. Ledarskapet och styrelsen för Oasrörelsen i Sverige uppmanar kyrkomötet att ta sitt ekumeniska ansvar och avslå förslaget för till könsneutral ordning för vigsel. (Tja, vad jag vet har förstås aldrig någonsin någon könsneutral ordning behövts föreslås. Ordningar i Kyrkohandboken är av naturen könsneutrala.) Uppdatering 19:50. Varken k