Under femton minuter låter jag tankarna komma och gå. Somliga tankar ger mig lugn. Tankar som ger mig oro i kroppen vågar jag sakta men säkert titta på, vågar se konturerna av dem och bäddar in dem i den bomull som stavas bön om Guds kärlek och frid.
Erövra friden, skrev ökenfadern Isak Syriern. Handlar om, tror jag, att inte vara offer för mina egna känslostormar utan att söka friden aktivt, be om den, erövra den.
Kanske våga - kräva? - av Gud att ge mig den. Är det inte min tur nu?
Jag behöver inte kräva nåden och friden. De är redan här och väntar på att jag ska omfamna den...
