Nyårskrönika i SLA. 31 dec 2016

Så är ytterligare ett år tillända och den ena nyårskrönikan följer efter den andra som radband av recensioner, utvärderingar och tyckanden om de drygt trehundrasextio dagar som utgjorde nådens år 2016.

Det var året då Sverige förlorade titeln världens humanitära stormakt. Det var året då individualismen sopade banan med både handelsavtal och globalisering och gav oss Brexit och Donald Trump. Men det var också året då en hel del volontärer fortsatte dela ut kläder, traggla svenska ord och förklara hur Västtrafik egentligen fungerar. Civilsamhället består då staten inte förmår, det är tydligt det. 

En nyårskrönika kan vara dyster, men också reflekterande positiv. Vilka val var de rätta? Vilka val kommer visa sig leder helt fel? Nyordlistan från språkrådet är en sån där nyårstradition som hjälper oss förstå vad det är vi har varit med om. Vi har levt i en filterbubbla och alltså blivit faktaresistenta. Med andra ord har vi med sociala mediers algoritmer fått mer av det vi gillar och fått mindre eller inget alls av det vi ogillar. Men har vi inte alltid varit såna? Det händer att jag läser den andra morgontidningens ledarsida för att få en aning om vad de lite mindre liberala redaktörerna har för sig, men oftast håller jag mig till det trygga och invanda. 


Nästa år är det året innan valet. Hur många partier vi har kvar i riksdagen är en intressant fråga, liksom den huruvida Miljöpartiet kommer att straffas för sin s-vängning. Spännande blir det iallafall. 

Jag hoppas att läsekretsen kan se tillbaka på ett ganska hyfsat år ändå och se fram emot ett nytt. Vad vill du lämna? Vad vill du ta med dig? Vad gav dig kraft och glädje?Att försöka acceptera det som inte kan förändras, ingjuta sig mod att förändra det en kan och förstånd att inse skillnaden - det kan vara en god minnesregel för dagar som kommer. 

Ibland är det förresten bra att inte välja. Det visar sig i mellandagarna att den premiepensionsfond som gått allra bäst under året är den som brukar kallas soffpotatisfonden, dvs den som alla vi har som inte brytt oss om att välja premiepensionsfond. Ibland är det alltså bra att släppa taget och förlita sig på den som vet. Ibland är det bra att öva sig i att vila i andras omsorger. Ta emot och ge vidare, precis som livet borde vara. År 2016 blev som det blev. Må det vila i frid. 

Slutord för detta år blir några kända rader från Alfred Tennyson i Edvard Fredins översättning:

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, 
och ring den frusna tiden åter varm.
ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring, klocka, ring…och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Nya möjligheter
Diss: Går inte åren fortare och fortare nuförtiden?


Bilden är från pixabay.com

Erövra friden

Meditation

Under femton minuter låter jag tankarna komma och gå. Somliga tankar ger mig lugn. Tankar som ger mig oro i kroppen vågar jag sakta men säkert titta på, vågar se konturerna av dem och bäddar in dem i den bomull som stavas bön om Guds kärlek och frid. 

Erövra friden, skrev ökenfadern Isak Syriern. Handlar om, tror jag, att inte vara offer för mina egna känslostormar utan att söka friden aktivt, be om den, erövra den. 

Kanske våga - kräva? - av Gud att ge mig den. Är det inte min tur nu? 

Jag behöver inte kräva nåden och friden. De är redan här och väntar på att jag ska omfamna den...

Det blev jul ändå! Krönika i SLA julafton 2016


Det blev jul ändå! Kära läsare, jag hoppas att du sovit gott, att du vaknat upp till ytterligare en julafton och att du har kunnat börja den på det sätt du önskar. Jag hoppas att du som stressat runt i affärerna sista veckan har fått lite lugn och ro med en kopp kaffe och morgontidningen innan övriga familjen vaknar och skytteltrafiken mellan släktingarna tar vid.

 Jag hoppas att du som inte alls förberett någon jul eller sett fram emot den med en klump i magen kan finna någon slags vila och tröst.

Jag önskar att du som firar juldagarna i ensamhet och som längtar efter att vardagen ska återinträda med sin anspråkslösa lunk ska finna något meningsfullt. Jag återkommer ofta till hur viktigt det är med balans i tillvaron, och julen är nog den högtid som präglas av minst balans - i alfafall om en beaktar den sekulära tolkningen av jul, den som handlar om familjegemenskap, gåvor, pynt och mat utan inblandning av något jesusbarn. För samtidigt som många äter av dignande julbord och spenderar tusentals kronor på prylar till andra människor som redan har allt, blir vi överösta med påminnelser om de som inte har det vi har. Att pliktskyldigt ge bort en get till en familj i Afrika eller ett matpaket till ett barn i Syrien finns den gnagande känslan kvar, åtminstone i mig.

 Kära läsare, jag hoppas att du bättre än jag förmår härbärgera den här känslan av obalans. Jag önskar att jag kunde tänka att julen inte behöver vara svart eller vit, att min egen trygghet kan leda till att jag kan bidra till någon annans trygghet.

Så är det jämförelsens förbannelse. Den ena fantastiska granen på Instagram efter den andra. Missförstå mig rätt, de är verkligen jättefina. Men vår verklighet är ofta så inzoomad, den del av vår tillvaro som är vacker, städad och glittrande väljer vi att lägga ut, vi zoomar in det finaste och lägger dessutom på ett förskönande filter. Och när alla medvetet eller omedvetet jämför sitt eget ofiltrade och ostädade kök med andras konstnärliga perfektion är det lätt att helt enkelt ge upp.

Kära läsare, det blev jul ändå. Även för dem av oss som inte hann med det vi hade tänkt. Även för oss som inte fick till det där med egentillverkade köttbullar i år heller. Till oss alla, för oss alla, hur vi än har det i julhelgen, vill jag tända ett stilla brinnande ljus för hopp och för fred i världen och i våra personliga liv. Med Emmy Köhlers julsång vill jag önska läsarna en fin julhelg!

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus!

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid!

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: För mig är det julens budskap, barnet i krubban.
Diss: Det skulle väl vara vädret då!


Biskop Åkes julhälsning

Det egna valet

Religionskritik är inte samma sak som rasism. Vi måste stödja de muslimska tjejer/familjer som väljer att leva utan hijab. Religionsfrihet gäller i Sverige. På samma vis ska de som av fri vilja lever med hijab kunna få göra det. Men stödet för dem som vill leva utan är minimalt i förhållande till de klan- och hedersstrukturer som många lever i.

Läs Maria Hagbergs replik till Bilan Osman i tidningen Ottar

Kommunen vill riva migrantläger. Krönika i SLA 17 dec 2016

Det har hänt i Malmö, Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Paris och flera andra städer. Det hänvisas till lagar ibland någon form av välvilja och nu har stunden kommit också för Skövde.

Det handlar om att kommunen planerar att riva så kallade migrantläger och avhysa de som tagit sin tillflykt dit. Det talas om en långsiktig lösning i Rumänien, om att resurserna bör läggas där. Men EU-bidragen når inte fram till romerna, detta folk som diskriminerats och diskrimineras var de än kommer. Det rumänska majoritetssamhället ser ingen anledning att satsa på romernas mänskliga rättigheter. Det sägs att Rumänien ska ta ansvar för sina egna medborgare, men det gör de inte.

Vi känner till hur det varit i Sverige också. De hade länge inreseförbud i vårt land, och fram till 60-talet fick de inte vara bosatta utan hänvisades till att bo i husvagnar och läger. Så drev de från plats till plats och försökte försörja sig så gott det gick. På samma sätt vill kommunerna nu med hänvisning till den lokala ordningsstadgan och allemansrätten nu fördriva romerna. Deras brott är inte längre att de anklagas för att stjäla hönor från gårdarna utan att de skräpar ner. Att de ställer upp sina grejer på mark som inte är deras. Men var ska de ta vägen? Egenmäktigt förfarande ställs mot rätten till liv. Det finns inga billiga bostäder att hyra, men de har rätt att vara i vårt land i tre månader i taget.

Kommunen kan ge dem en bussbiljett hem till Rumänien, men det är lönlöst eftersom de kommer tillbaka. De tänker att det är deras jobb att åka till Sverige och tigga. Så var ska de ta vägen? Civilsamhället finner så klart på råd. Så länge eldsjälar orkar ordna med husvagnar under de kallaste månaderna fryser åtminstone ingen ihjäl. Men kunde inte kommunen bidra med något? Någon liten grundläggande samhällsservice som tillgång till rent vatten och sanitet? Helst ska de gamla presenningarna och provisoriskt uppsatta brädorna bort. Men får de hjälp med det? Lagen ska gälla lika för alla. Socialtjänstlagen ska följas. Men här gäller det människor som står allra längst ner på botten. Varje kommun har ändå det yttersta ansvaret för att enskilda får den hjälp och det stöd de behöver. Och en biljett till Rumänien hjälper föga. Och en avhysning hjälper inte heller: ett beslut om avhysning gäller endast den fastighet som lägret ligger i, vilket gör att presenningarna kan flyttas till grannfastigheten för att invänta ytterligare beslut. Så blir det en katt - och råttalek mellan kommun och migranter som kan hålla på tills ytterligare migranter väljer att helt enkelt bosätta sig i skrotbilar.

Då får kommunen ytterligare huvudbry och får ändra på parkeringsbestämmelserna istället. Det här är svåra frågor som inte har några enkla svar. Min dröm är ändå att Skövde kunde öppna en Stadsmission så att hemlösa, oavsett nationalitet, kunde få en tillflyktsort någonstans. Det skulle verkligen sätta Skövde på kartan som en human kommun. Skövde kommun vill gärna öka sitt invånarantal - men att det är skillnad på folk och folk är alldeles tydligt. Och satsa gärna på fler hotellnätter på Billingen, men fundera också på hur nätterna ser ut för några av dem som kommer att vistas större delen av sina liv i Skövde och som lever på samhällets absoluta botten.

KARIN LÅNGSTRÖM Hiss: Engagerade människor - heja! Diss: Varför ska vi behöva ha ett system där civilsamhället tar över kommunens uppgifter?

SLA: Kommunen anmäler migrantläger

#Juluppropet - för en human migrationspolitik

 Under 2015 sökte över 70 000 barn skydd i vårt land (enligt Migrationsverket). De kom med eller utan familj från våld och krig till ett nytt liv i Sverige. Här möttes de av generositet och konkret omsorg: hos politiker och tjänstemän, hos lärare och skolpersonal, hos socialsekreterare och gode män, hos företag, föreningar och kyrkor. Tusentals människor har delat med sig av tid och engagemang i fotbollsträning, språkklasser och lekgrupper. Det är lätt att förstå varför. Man vill bidra. Hjälpa till. Vara en medmänniska.

Under 2016 har det skett en drastisk förändring i svensk asyl- och flyktingpolitik. I juni röstade riksdagen för en ny och restriktiv asyllagstiftning. Men inte bara lagen, utan också myndigheternas tillämpning har stramats åt. Människor på flykt riskerar att beskrivas som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser. Vi är många som är djupt oroliga över den teknifiering, empatilöshet och avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.

Vi ser förtvivlade unga människor som riskerar att utvisas till osäkra och konfliktdrabbade länder – ungdomar som ofta ser Sverige som sitt enda möjliga hem. Vi ser barn som inte vet om deras familjer ska få stanna mer än 13 månader i det land där de nu har börjat skolan och fått nya vänner. Vi ser föräldrar i Sverige som desperat försöker finna vägar för att kunna återförenas med sina barn som finns i konfliktområdet eller längs flyktvägen, men där lag eller byråkrati reser hinder. Rätten till familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som har fastställts i internationella överenskommelser. Gemensamt för alla på flykt är att de lever i plågsam väntan, ovisshet och oro.

Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper. Detta knyter an till en bärande tanke i kristen tro om att vi människor är skapade för att leva tillsammans. Som medmänniskor är vi varandras angelägenhet. Villkoren för de barn, unga och familjer som drabbas av den nya asyllagstiftningen angår oss alla.

Låt fjärde söndagen i advent bli startskottet till ett upprop för en human migrationspolitik!

Genom att underteckna Juluppropet uppmanar vi regeringen att:

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening


Vi uppmanar alla att:

– skriva under vår namninsamling

Kyrkoledare, Sveriges kristna råds styrelse

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan.
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift.
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan.
Stefan Holmström, missionsföreståndare EFS.
Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan.
Johnny Kleman, kommendör Frälsningsarmén.
Kjell Larsson, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen.
Anne-Christine Lindvall, ordf. Hl Anna av Novgorods Ortodoxa förs., Serbisk-ortodoxa kyrkan.
Jean Mansour, arkimandrit, Grekisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia.
Maie Martinson, församlingsföreståndare, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan.
Bernth-Åke Ottosson, tf missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan.
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.

Svenska missionsrådet

Mattias Ingeson, ordförande
Anders Malmstigen, generalsekreterare


Läs mer - och skriv gärna ut listor att lägga på din arbetsplats och i din kyrka!

Ett nutida julevangelium

pixabay.com
Vid den tiden utfärdade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon en förordning om att hela världens folk skulle omfattas av de mänskliga rättigheterna. Det var en vädjan i den långa raden av diplomatiska skrivningar, och den skrevs när Bashar al Assad var diktator i Syrien. Alla som led av krig och förföljelse gick då för att söka asyl, var och en till det land de hade råd att betala människosmugglaren att åka till.

Och Josef, som genom sin härkomst hade fått sitt hus sönderbombat, begav sig från Damaskus i Syrien via Libyen och Italien till den lilla provinsen Skaraborg, för att skriva in sig på Migrationsverket tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig på asylboendet var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon klädde honom och lade honom på en madrass på golvet när de kom tillbaka till flyktingförläggningen ett par timmar efter förlossningen, eftersom det inte fanns plats för asylsökande utan akuta vårdbehov inne i sjukhuset.

I samma trakt satt några romer och vaktade sina pappmuggar i kylan. Då stod en tjänsteman från socialförvaltningen framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men socialsekreteraren sa till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har ett nytt barn fötts, och även om han är ett flyktingbarn har han lika stort värde som alla andra. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn på en madrass på flyktingförläggningen. "

Och plötsligt var där tillsammans med socialsekreteraren en stor kör från musikskolan som prisade Gud och sjöng: "Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen, tusen stråla och på himlens djupblå grund."

När socialsekreteraren hade farit ifrån dem tillbaka till förvaltningen sa romerna till varandra: "Låt oss gå in till asylboendet och se det som hänt och som myndigheterna låtit oss veta." De skyndade iväg och fann Maria och Josef och barnet. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad romerna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

När barnet hade fötts kom några kloka människor och frågade integrationsministern: "Var är det nya barnet? Vi har sett på teve att flyktingar har det besvärligt, så vi är här med gåvor." När några andra politiker hörde detta blev de oroliga, och de undrade hur stor volym flyktingar deras land verkligen kunde mäkta med.

De kloka personerna brydde sig dessbättre mer om mänsklig värdighet än om volymer, och de hjälpte till i kyrkorna och frivilligorganisationerna så mycket de kunde. Och gåvorna de hade var tro, hopp och kärlek. Vänliga blickar, svenskundervisning och kulturmöten.

 "I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus, i signad juletid." 


Årets juldebatt. Krönika i SLA den 10 dec 2016

Det är ju närmast omöjligt att det blir jul utan en ordentlig kultur - och identitetsdebatt först. Förr om året har folk i trollskogen blivit upprörda över en mörkhyad Lucia på teve, rykten om att pepparkaksgubbar bannlysts på någon förskolas luciatåg samt rykten om att Luciatåg inte får finnas alls eller att hela julen helt enkelt är borttagen ur den svenska högtidskalendern. Allt detta har naturligtvis att göra med den påstådda islamifieringen av vårt land. 

Årets bidrag är affärskedjan Åhléns som dristade sig till att marknadsföra kläder med hjälp av en mörkhyad pojke som Lucia. Här är det flera känsliga tår som kan komma i kläm. Det handlar om könsroller: kan pojkar verkligen ikläda sig rollen som Lucia? Någon kommentator på nätet menar att Åhléns här, förutom att vara i klorna på IS, också har fallit till föga för HBTQI-rörelsens mission att normkritiskt bryta upp alla traditioner som existerar. I vårt så medvetna land borde det dock vara självklart att tjejer och killar bord kunna få vara vilka roller de vill, men det verkar vara mer känsligt att killar klär sig i traditionellt kvinnliga roller/kläder än att tjejer går in i manliga klädkoder. Inte blir väl upprördheten så stor när kvinnor klär ut sig till tomten? 

Om vi ska vara riktigt traditionella bör vi gå tillbaka till det antika grekiska dramat där skådespelarna endast var män som också spelade de kvinnliga rollerna. 
Men när ska vi få leva i en värld där vi kan få vara människor i första hand och inte begränsas av att tillhöra det ena eller andra biologiska könet?

Så är det hudfärgen, förstås. Alla har vi väl varit med om luciaomröstningar i skolan. I de sammanhang jag funnits i har det aldrig funnits någon riktig debatt om huruvida inte Lucian skulle likna originalet, det vill säga mer likt en sicilianska med mörka drag än en rågblond västgötska, men egentligen är hud - och hårfärg lika lite intressanta som det biologiska könet. Vem som är Lucia handlar om något helt annat än biologi och genetik - det handlar om status. Det var den snyggaste tjejen som blev vald. Att det fortfarande är en statussymbol att vara Lucia märks också i de årliga luciaomröstningarna som arrangeras också i vår kommun. Även om det inte är den skönhetstävling som det skulle kunna vara, omges luciaföljet dock med en särskild omsorg. 

Anknytningen till det helgon som högtidshålls kan möjligtvis motiveras i att det samlas in en hel del pengar till välgörande ändamål i samband med luciaföljets uppträdanden. Helgonberättelsen bör upprepas: en ung kvinna som vägrade att låta sig blev bortgift utan istället ge hemgiften till de fattiga blev av den tilltänkte och förnärmade brudgummen mördad. Han gjorde det dock inte själv utan lät den romerska statsmakten sköta jobbet genom att ange henne som kristen, något som var belagt med dödsstraff vid denna tid.

Istället för att förarga sig över att hedersmord förekommer även idag fylldes kommentarsfälten på Åhléns sidor på sociala medier snabbt av rasistiska och hatiska alster. Trots att det var långt långt fler som uttryckte positiva känslor valde Åhléns att ta bort bilden efter att pojkens familj fått nog. Så började en ny debatt - var det rätt att vika sig för de främlingsfientliga? Och var det rätt att från början ha med ett barn i en reklamkampanj som var och en med någorlunda kunskap i hur kommunikation fungerar skulle förstå vartåt detta skulle leda?  

Jo, vi ska kunna ha mörkhyade pojkar som Lucia, både i reklamkampanjer och i verkligheten utan att vara rädd för att främlingsfientliga ska ta över arenan. Därför måste vi också kunna diskutera de utmaningar som integrationen ger upphov just för att visa att vi inte backar för de svårare frågorna. Och till dessa hör definitivt frågan om Lucia och hederskulturen: vågar vi se och lyssna till de barn, de lussebrudar som idag blir bortgifta utan att ha någonting att säga till om den saken? 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Musik - och kyrkomusikeleverna på Hjo folkhögskola som gör den ena fina konserten efter den andra

Diss: Låt barn få vara barn. Att avstå luciatåg eller få vara den figur de vill 

Come, come, whoever you are...



www.unsplash.com
 





















“Come, come, whoever you are.
Wanderer, worshipper,
Lover of leaving – it doesn’t matter.
Ours is not a caravan of despair.
Come, even if you have broken your vows
A hundred times, a thousand times.
Come, come again, come.”

Jalal al-din Rumi
(1207-1273,persisk poet och sufisk mystiker)
Har du varit i Ladonien? Det är en självständig stat på en kvadratkilometer utropad den 2 juni 1996 av konceptkonstnären Lars Vilks. Här finns en egen regent och egen statssekreterare. Valutan heter örlog, det finns två nationalsånger och en enen flagga. Här finns de kända konstverken Nimis (ett slags byggnad med torn tillverkad av drivved) och Arx (en skulpturbok av sten och betong) som är mycket välbesökta. Ladonien självt är egentligen också ett konstprojekt med vilket Lars Vilks förklarat krig mot Sverige. Nimis och Arx samt ytterligare ett projekt som blivit bortflyttat har nämligen uppförts utan bygglov i Kullabergs naturreservat och en lång strid har utkämpats mellan Lars Vilks och myndigheterna. Också denna strid är en del av själva konstprojektet. 

Nimis har brunnit flera gånger. Så sent som den 24 november blev Nimis vandaliserad ytterligare en gång. Vilka som ligger bakom är för tidigt att säga, men Vilks har kända kritiker i radikala islamister som känner sig kränkta av andra vilksprojekt - som till exempel den kända Muhammed som rondellhund som publicerades i Nerikes Allehanda år 2007. Lars Vilks har sedan dess varit utsatt för flera attentat och lever gömd med ständig polisbevakning. 

Det finns en icke obetydlig debatt kring Lars Vilks i både konst - och samhällsvetarsammanhang. Han har, med yttrandefriheten och tryckfriheten i ryggen, givetvis rätt att framställa Muhammed som rondellhund, även om det finns religiöst känsliga personer som blir upprörda. Det är just för dessa personer vi har yttrandefrihet. För vad har Vilks att säga med sina konstverk? Visst finns det anledning att visa att religion inte står över yttrandefriheten? Och vilket samhälle får vi om vi inte får kritisera olika företeelser, religiösa eller inte? 

Lars Vilks är inte den ende som får sina evenemang inställda på grund av arrangörers oro för terrorbrott. I veckan blev ett seminarium med journalisten Gellert Tamas (ni vet Lasermannen och De apatiska) på Akademibokhandeln i Stockholm inställt på grund av säkerhetsrisken. Gellert Tamas skulle prata om sin nya bok om det svenska hatet. Och istället för att prata öppet om det hot som högerextrema å ena sidan och islamister å andra åsamkar oss andra och gör oss tysta, blir det en tystnadens kultur som får råda då detta inte får diskuteras. Jo, efter stängningsdags, så att ingen riskerar att se en nationalsocialist eller IS-krigare in action i den julskyltade entrén. 

Ska vi värna yttrandefriheten, måste vi som samhälle ställa upp för de författare, konstnärer och journalister som vågar bryta tystnadens kultur. Det må vara med polisbeskydd eller öppna författarsamtal. När kommer Gellert Tamas och Lars Vilks till Skövdes stolta Kulturhus? 

I skrivande stund kommer så goda nyheter som ett evangeliskt pling i min dator. Det är SVT som vet att berätta att Kulturhuset i Stockholm tar över Gellerts författarsamtal med motiveringen att det inte finns anledning att ge upp för någon smygande rädsla.

Slutligen, skaraborgsmediernas särskilda tryckfrihetsvecka kom verkligen rätt i tiden. Nu gäller det för makthavarna att inte halka på tangenterna eller uttrycka sig halvtydligt utan frimodigt stå upp för det fria ordet. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Modiga sanningssägare
Diss: Herrarna på Reporter utan Gränsers lista över pressfrihetens värsta fiender 2016. Googla gärna! 

Läs mer: 
Reportrar utan gränser:Världens värsta pressfrihetsfiender

Barn ska inte stå brud!

Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal. 
Tillsammans med partners runtom i världen deltar Svenska kyrkan i 16 Days of Activism Against Gender Based Violence. I år lyfts arbetet mot barnäktenskap.

I vår del av världen tänker vi på bröllop som något fantastiskt. En kärlekshandling av fri vilja.  Men för många människor är det inte så. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal.
Alla barn, oavsett var de befinner sig i världen, ska få vara barn och själva ha rätt att bestämma över sin kropp. Barn ska inte stå brud, de ska vara barn. mer hos Svenska kyrkans internationella arbete

World Aids Day 2016: 10 Myths and stereotypes busted

There are many myths and incorrect social ideas that surround HIV and AIDS. People often even assume that the two are the same, which is definitely not the case. Myths regarding the transmission of the disease and the treatments are in abundance as well. So, on this World AIDS Day 2016, here’s an attempt to address some of the most widespread misconceptions about it...

Indian Express.com

Om "icke-religiösa" stilla rum. Krönika i SLA 7 okt 2017

Meditationsrummet på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Foto: Anders Litborn (publicerad på svenskakyrkan.se/skovde Li...