Hoppfullt trots allt... Krönika i SLA 22 oktober 2016

Jag har en liten kurs i omvärldsstudier på folkhögskolan och just nu jobbar vi förstås med presidentvalet i USA. Vi följer debatterna och försöker förstå sammanhangen. Att få jobba med unga människor och få ta del av deras tankar och åsikter är något jag är tacksam för varje dag. Men i takt med att tonen i debatten mellan de två kandidaterna Donald Trump och Hillary Clinton hårdnar och när demokratins förutsättningar börjar gunga i sina grundvalar börjar jag känna ett visst vemod. 

I den andra tv-sända debatten aktualiserades frågan om hur kandidaterna ser sig som förebilder för dagens unga människor. Svaren var förstås så förutsägbara som de kan vara. Men - givet att det alltid funnits tveksamma och rent av olämpliga ledare i världen och att det kommer nog att förbli så - blir jag vemodig när jag tänker på vilket samhälle unga växer upp i. Trots att mycket går åt rätt håll i världen är det som att utvecklingen backar på andra.

USA, som skulle vara landet med frihetsgudinnan och konstitutionen som ledstjärna, slits isär av krafter som vill stänga ute, göra skillnad och förminska människovärdet. Donald Trump vill bygga en mur mot Mexico och slänga ut alla som inte har juridisk rätt att befinna sig i landet och med dessa metoder plus några till ska han göra USA "great again".

When they go low, we go high, replikerar Michelle Obama.  Vi behöver fler ledare som Michelle Obama. Vi behöver goda förebilder och vi behöver dem som kan sätta ord på motståndet mot det som river ner och söndrar.  

 “That is the story of this country. The story that has brought me to this stage tonight. The stories of generations of people who felt the lash of bondage, the shame of servitude, the sting of segregation, but who kept on striving and hoping and doing what needed to be done, so that today, I wake up every morning in a house that was built by slaves.
 And I watched my daughters. Two beautiful intelligent black young women playing with their dogs on the White House lawn and because of Hillary Clinton my daughters and all our sons and daughters now take for granted that a woman can be president of the United States."

Så slår jag upp dagens tidning och läser att förutom de vansinniga clownerna som skrämmer och hotar (själv har jag dock inte sett någon), så har en kvinna utsatts för våldtäktsförsök i  vår stad. Tack och lov lyckades hon sparka sig fri, men varje gång ett överfall blir offentligt påminns vi om världens brustenhet som gestaltar sig också i detta att unga kvinnor inte kan cykla halv tio på kvällen utan att riskera att bli våldtagna.

Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, andras och egen personliga säkerhet, ja det är frågor som måste aktualiseras i varje generation. Även om det ibland känns lönlöst fortsätter vi. Och då känns det hoppfullt att tänka på döttrarna Obama och deras hundar.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Unga människor som tror på demokratiska principer
Diss: Demokratins motståndare


Rör inte min keps!

Det här med kepsar inomhus, bland barn och tonåringar i allmänhet och bland tonårskillar i synnerhet, är ju något som ständigt är aktuellt....