Knappt har en hunnit lära sig vem som ska svänga först numera i korsningen på Gustav Adolfsgatan förrän en ny trafikomläggningsutmaning väntar oss skövdebor. Många med mig är naturligtvis jätteglada över att det blir en gång - och cykelbro över till Aspö (att kostigar organiseras är fantastiskt) men under tiden ska vi passera på Vadsboleden utan att varken köra på fel ställe eller köra på någon vägarbetare eller något arbetsfordon.
Har vi bara tålamod och tid kommer allt bli jättebra. Det är
också just det som de hjältar som bygger och underhåller våra vägar och
trafikplatser önskar av oss brukare. Att sakta ner vid till exempel en
olycksplats för att inte orsaka ytterligare skada är det alltför få som gör, rapporterar
ambulansförare och brandpersonal. Egentligen ganska fräckt att inte visa hänsyn
- för vem skulle stå ut med att bilar svischar förbi i 90 km precis framför
våra skrivbord?
Kommuninvånare ringer till tidningen och till kommunkontoret
för att påpeka förvirringen på Vadsboleden, och trafikansvarige lugnar oss med
besked om att det kommer att bli bra. Däremot blir hans kommentar i denna
publikation något förvirrande när han ber oss se ljuset i tunneln. Detta
begrepp är en vanlig metafor för att se positivt på saker och ting, men för mig
som är religiöst lagd fick uttalandet en djupare dimension: ljuset i tunneln är
något som personer med nära döden-upplevelser vittnar om. Och just den
erfarenheten är väl något som säkra trafikplatser ska bidra till att fördröja
så länge som möjligt.
Nyhetsveckan har annars dominerats av förberedelser inför OS
i Rio. Alla svenska deltagare presenteras i olika magasin och det är bara att
konstatera att det på sina håll kommer att bli mycket spännande. Någon
kontroversiell atlet fick ingen biljett, och jag tycker det är bra att
gränserna mot doping hålls levande och intakta. Den som fiskar i gränslandet
mellan tillåtet och otillåtet bör kanske reflektera över sin begåvning istället
för att lägga till ytterligare en kemikalie i blodet. Och visst kan en undra om
toppidrottsmän verkligen behöver äta hjärtmedicin?
Så har det stora landet i väster fått uppdaterade federala
rekommendationer kring bruket av tandtråd. I det land där majonnäs, pommes
frites och droger tillhör de främsta hälsoriskerna diskuteras verkligen
tandtrådens vara eller icke vara. Och i det nyhetstorkande Sverige (nu har vi
tröttnat på krigs - och terrorrapportering) får också en svenska socialstyrelserepresentant
uttala sig. Vetenskapligt stöd saknas,
men tandtråd ska användas för att behandla tandköttsjukdomar. Ett slags moment
22 infinner sig: om tandköttet blöder har en använt tandtråd för lite, men
tandtråd rekommenderas endast om just detta fenomen har uppenbarat sig.
Det är inte lätt att vara normalsvensk. Bäst är nog att lita på den beprövade
erfarenhet och de individuella råd som tandläkaren bjuder på. Bjuder på, är förresten att ta i. Konstigt
nog hör munnen och tänderna inte till den mänskliga kropp som annars faller
inom ramen för offentligt finansierad sjukdom.
Det leder till att alltför många inte ens funderar på att utsätta sig
för den husförhörsliknande process som ett tandläkarbesök innebär. Jag hävdar fortfarande att den årliga
tandrecensionen samt kassaavstämning av självscannare i livsmedelsaffärer
tillhör dagens mest ångestskapande skampålesituationer.
Men både till tandläkare, bilister och kassapersonal kan den
lugnande frasen användas: Det kommer att bli bra. Försök se ljuset i tunneln
bara!
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Ny arbetsplats, nya arbetskamrater och snart är
det skolstart!Diss: Trafikolyckor och tand
