Årets luciafirande är i full gång och precis som alla år
går åsikterna isär vad gäller traditionens vara eller icke vara. På sociala
medier har spridits propaganda som vill få muslimer att framstå som orsak till
att en del förskolor och skolor nu inte längre firar Lucia, och på en del
ställen i landet har det varit svårt att få kandidater att ställa upp i den
tävling som ofta föregår kröning och framföranden.
Den svenska skolan ska vara konfessionsfri men ändå lära
ut traditioner till barnen. Därför är det bra att fira Lucia, advent, jul och
andra kristna traditioner. Men det är lika viktigt att barnen får uppmärksamma
att det finns något som heter ramadan, den muslimska fastan, eller nouruz, det
persiska nyåret. I vilken mån barnen ska praktisera de religiösa och kulturella
inslagen är något som avgörs av skollag och pedagogiska planer. I detta ser jag
inte något kontroversiellt.
Tveksamt är däremot den tävling, den röstningsprocess, som
i många fall förekommer särskilt bland äldre barn och ungdomar. Det hävdas ofta
att det inte är det enligt normen korrekta utseendet hos flickorna som avgör
vilka som ska få vara med i tävlingen utan andra faktorer som till exempel
sångförmågan. Men till syvende och sist handlar det precis som i televisionens
Idol eller Let´s Dance om vilken kandidat som får flest fans att rösta på sig.
Att det nu rapporteras om från fler håll i landet att det
blir svårare för varje år att rekrytera kandidater kan ses som ett uttryck för
att den jämställdhetsidé som skolan och samhället i övrigt värnar har fått
fäste i våra barn. Våra tonåringar tycker inte längre att det är någon status
att låta sitt porträtt pryda lokaltidningen i syfte att kända och okända
människor ska rösta på dem. Varför utsätta sig för något sånt?
Vid en djupare analys av den helgonlegend som är Sankta
Lucias förefaller röstningen som än mer historielös och rentav kontraproduktiv.
Lucia levde i Syrakusa på 300-talet och på den tiden var det lag på att gifta
sig och få minst tre barn. Detta ville inte Lucia, utan hon ville ägna sig åt
att hjälpa medmänniskorna. När hennes tilltänkte man förstod att Lucia inte
tänkte ge sig frivilligt angav han Lucia som kristen (det var ännu olagligt att
bekänna sig till kristendomen) och kejsar Diocletianus lät sticka ut hennes ögon,
genomborrade hennes hals med ett svärd och brände henne slutligen på bål. Allt
detta för att hon var kristen - men grundorsaken till att hon angavs var att
hon ville vara den som gjorde valet hur hennes liv skulle vara. Hon ville inte
bli vald och därför avrättades hon som martyr.
Ska vi sluta med luciafirande? Alls inte, och det av flera
skäl. Budskapet om ljus och fred brukar framhävas, men än mer borde vi
uppmärksamma de mänskliga rättigheterna i samband med Lucia - rätten att välja
hur ens liv ska gestaltas. Rätten att gifta sig
med den en vill, och rätten att avstå från giftermål. Så vänder vi
skönhetstävlingen till något som verkligen angår oss. Låt alla som vill få vara
Lucia. Killar, tjejer, tre eller fler i samma luciatåg. Låt luciakandidaterna
få turas om att var Lucia och variera framträdandena - det finns många poänger
i ett sånt upplägg.
Men framför allt måste vi förstå att det inte är vi som
väljer Lucia. Det är Lucia som väljer livet, och Lucia som inte fick välja
livet. Hur hjälper vi flickor idag att få välja livet?
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Luciasången. Vacker i all sin enkelhet.
Diss: Förföljelse på grund av religion, etnicitet, sexuell
orientering.
