Tänk en gång till

Reaktionerna mot de hungerstrejkande migranterna på bussen utanför Östersund är kraftfulla. I tidningarnas kommentarsfält flödar irritationen och ilskan över dessa "otacksamma" varelser som borde skickas tillbaka till hemländerna med omedelbar verkan.

Visst är det "bättre" i den jämtländska skogen än i ett lerigt läger i Jordanien. Visst får de tak över huvudet och mat. Men tänk. Det är inte människor som du och jag som sitter där, vars största problem kanske är att midjemåttet nog bör minska något de kommande månaderna.

Det handlar om människor med traumatiska upplevelser i ryggsäcken. Människor som flytt för sina liv. Människor som sett sina familjemedlemmar mördas. Som levt med alldeles för höga adrenalinnivåer i kroppen alltför länge. Nerverna är slut, tålamodet är borta sedan länge och många av dom undrar om det överhuvudtaget finns något att leva för. Flera har skador efter tortyr.

Att förvänta sig att dessa människor på en  gång ska känna tacksamhet är grymt och omänskligt, liksom att förvänta sig att de förstår de eventuella politiska konsekvenserna av detta. 
Vad de hört om Sverige har de inte läst på Migrationsverkets hemsida. De vet bara att det finns demokrati och säkerhet i Sverige och att det redan finns landsmän bosatta där som en kan ty sig till.

Människosmugglarna bidrar med positiv information, men dumpar sin last utanför Migrationsverkets lokaler i Malmö. Vad som sen händer, är de flesta helt ovetandes om.

Det sägs att Sverige är ett generöst land när det gäller flyktingmottagning. Det stämmer,så tillvida att vi ger permanent uppehållstillstånd till syrier. Alla har rätt att söka asyl, vilket är en mänsklig rättighet och inte något Sverige bör berömma sig av.Det är, så att säga, självklart.

Men vägen hit är mer än svår, långt värre än farlig. Det handlar om att betala mycket pengar,och det handlar om att kanske inte överleva.
Så hamnar de på en buss, femton timmars resväg innan de stannar utanför Grytans flyktingförläggning.Ingen lugn och ro för stressade själar. Vägglössen trivs dock.

Vägen till jobb och bostad är förfärande lång och det krävs mycket tålamod att stå ut under tiden. Asylboenden som skulle vara tillfälliga blir nu hem i flera månader, upp till år. En del blir så institutionaliserade att de inte vill lämna asylboendet även om de får möjlighet.

Jag har hört berättas att barnen som bor på asylboende somnar under lektionerna därför att de inte kan sova en hel natt utan att vakna av brandlarm, mardrömmar och ångestskrik från sig själva och andra. Och det är knappast lugnt kl 8 då de flesta barn bör gå och lägga sig.

Vittnesmålen om missförhållanden blir fler och fler. Det handlar inte om att migranter är bortskämda. Det handlar om människovärde, att det krävs mer än utfodring och stallplats för att vara en människa. Isoleringen är ett känt problemområde. Att inte komma någonstans, att internetuppkopplingen ständigt strular, vägglöss, sysslolöshet och oro för vänner och anhöriga.

Handläggningstiderna på Migrationsverket behöver kortas. Bostäder behöver byggas. Arbetsförmedlingen behöver få utökade resurser. SFI måste sättas in tidigare. Ersättningsnivåerna måste höjas. De är människor - inte boskap som ska bussas runt.

Röda Korset har identifierat fler problemområden.

Magnus skriver bra:
Den svenska integrationspolitiken fungerar inte. Det vet de flesta. Flyktingmottagning och integration är problemområden. Nu har den frågan blivit aktuell eftersom flyktingar börjat protestera. Medan tid är. Innan de blivit isolerade. För att komma in i samhället behöver man ett jobb. För att få jobb behöver man kompetens och kontakter. Ingetdera utvecklas av isolering.
Konstigt nog verkar många inte begripa det. Jag är föga imponerad av de människor som nu börjat diskutera frågan. Främst för att de inte diskuterar själva problemet (integration och flyktingmottagning), utan istället fokuserar på om flyktingarna i Grytan beter sig som bortskämda primadonnor eller ej, eller om det är fel på flyktingförläggningen. Ingetdera är problemet!
Problemet är att flyktingar placeras där det finns plats, utan en tanke på vad som ska hända med dem sedan om de får uppehållstillstånd. Detta utan en tanke på var jobben finns. Eller vilka jobb som är aktuella. Inte heller diskuteras var flyktingmottagandet behöver byggas ut, eller hur vi gör för att flyktingarna inte ska tappa kunskaper och kompetens under väntetiden. Flyktingpolitiken har blivit regionalpolitik där det blivit viktigare att generera pengar och arbetstillfällen i glesbygden genom att betala för flyktingmottagning där, istället för att låta behoven styra flyktingmottagningen.
Så, vi kan väl tänka en gång till. Om det hade varit jag - hur hade jag reagerat? '

DN
DN

Intresserad av frågorna?  Läs Asylnytt!

Oerhört bra skrivet av Lotta Gröning!




Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...