Undo my sad... Glad påsk! Krönika i SLA 19 april 2014

Jag blev faktiskt besviken när Fredrik Kempe med flera kompositörer bestämde sig för att ändra texten i den fantastiska låten Undo som ska tävla i Eurovision Song Contest. Att säga ”undo my sad” är ju egentligen inte språkligt korrekt, eftersom ett adjektiv ska följas av ett substantiv. Alltså kommer Sanna Nielsen att sjunga ”Undo my sad love” i Köpenhamn den 10 maj.

Men i verklighetens grammatik är ”undo my sad” är en alldeles genialisk mening. Ibland är det faktiskt svårt att veta vad det är som är det sorgliga, eller vad det är man är ledsen över. Visst är det bra att sätta ord på det svåra, men emellanåt kan det vara behövligt att bara sätta hjärnan på paus, att ta time out från analyserande och grubblande, och istället rikta en suck, en viskning eller ett rop ut i universum i hopp om att någon lyssnar. Och när tiden är inne kan var och en avsluta meningen: undo my sad…

Bokstavskombinationen SAD är också en förkortning för Seasonal affective disorder, eller årstidsbunden depression som det heter på svenska. Årstidsbundna svängningar i sinnesstämningen är vanligare än vi tror, men fiffigt nog är ljuset ett botemedel mot den som hellre vill vara i mörker. Och den som inte trivs i mörker blir lättare till sinnes av att tända ljus omkring sig.

När jag skriver detta är det Långfredag och jag ska snart iväg till S:ta Helena kyrka. Igår kväll bars ljus och blommor från altaret ut. Idag är det nedsläckt och vi sjunger sånger om mörker, förtvivlan och hopp. På söndag byts stämningen i ljus och glädje. Oavsett om vi är troende eller inte är påskhelgens symbolik talande. Från mörker till ljus, från ensamhet till gemenskap, från hat till kärlek. Och däremellan påskafton – eftersom man ibland får vänta på vändningen.

Ibland tar det tid att  ”undo my sad…” men ändå väl värt att vänta på. Och varför inte fylla på lite mening själv i livet under tiden? Vitsippor, nyfödda killingar ute hos familjen Ljung på Stora Backgården, en rolig film, en kopp kaffe i soluppgången…?

I vilket fall som helst: Glad påsk!

Karin Långström Vinge

Hiss: Ni måste kolla in melloparodin på youtube! Sökord Melodifestivalen 2014 parodi.
Diss: Mest lästa inlägget på min blogg just nu: ”Så kollar du om ägget är färskt”. Mitt rykte som samhälls- och livfrågebloggare är i gungning.



Krönika i SLA 12 april. Klassfotbollen

I söndags var sista anmälningsdag för den årliga Klassfotbollen och på insändarplats i denna tidning ställs frågan huruvida det är solidariskt med familjer med knappa ekonomiska resurser att skolan uppmuntrar detta evenemang. Det går också att spekulera i om det är förenligt med skollagen att ha en avgift för en aktivitet som visserligen arrangeras av en idrottsförening utanför skoltid men som ändå genom sitt upplägg är kopplat till skolan.

Det gör ont i hjärtat att höra om barn som inte är med på Klassfotbollen eller på andra aktiviteter på grund av att det inte finns pengar.  Det är ju inte bara anmälningsavgiften på 150 kr som ska betalas, utan barnen behöver utrustning och fika på plats. Att kunna anta sportbutikernas erbjudanden om billiga paketpris på fotbollsskor och benskydd är för någon familj helt självklart men för någon annan en utopi.

Men samtidigt är det omöjligt att ordna aktiviteter utan att det ska kosta något. Den arrangerande klubben har sponsorer, men det är ändå rimligt att ta ut en egenavgift för upplevelsen, tröjan och vattenflaskan. Många arbetstimmar läggs ideellt före, under och efter helgen, och den kostnaden ska heller inte underskattas.

Alla barn kan inte göra allting, och det är föräldrarna som ska ta ansvar för prioriteringen.  Förutom Klassfotbollen är det Klassinnebandyn, Klasshandbollen, simskolan, ridskolan, fotbollsklubben, hockeyklubben, teaterföreningen, kören, dansen. Det går inte att vara med på allt.

Detta förstår ju de flesta barn inte, utan vill vara med på ”allt” som ”alla” gör, och jämför sig lika mycket med varandra som vi vuxna gör. Ibland gör det ont att vara människa bland andra människor, och den erfarenheten måste vi lära våra barn och oss själva att leva med.

Men vi som har, kan vara med och dela.

På Lyktan har vi några veckor klassfotbollstema och tar emot och lämnar vidare allt fotbollsrelaterat. I en del familjer ska mat och mediciner prioriteras framför nya skor eller shorts. Många tycker det är bra att återvinna helt funktionsdugliga skor och kläder samtidigt som barn fårmöjlighet att vara med och spela med sina kompisar.

Det handlar inte om välgörenhet utan om vanlig medmänsklighet.  Och även om det kanske inte är en mänsklig rättighet att vara med i Klassfotbollen så är det vansinnigt roligt!

Karin Långström Vinge

Hiss: Alla ni som jobbar ideellt med Klassfotbollen!
Diss: Säger det igen …. Orättvisor och krig.


Krönika i SLA 5 april. I gränslandet mellan tro och vetenskap

Den här helgen befinner sig ett antal konfirmander och ledare på konfirmandläger i Stockholm. Temat är Skapelse och Liv och därför måste vi ju gå på Naturhistoriska museet och Cosmonova och se alla utställningar och fördjupa oss i existentiella frågor i gränslandet mellan vetenskap och religion. 
Oerhört spännande, och jag har fått anledning att leta fram gamla artiklar från studietiden i Lund. Där kunde det diskuteras länge och mycket om vetenskapliga metoder och teorier kunde användas på till exempel antika bibeltexter. De som inte kunde förmå sig att läsa Bibeln annat än bokstavstroget kom i regel inte längre än till baskursen i religionsvetenskap.

Går evolutionsteorin att förena med en religiöst inspirerad kunskapssyn och livsåskådning? Absolut, säger de flesta idag. Den som ser naturliga förklaringar till naturfenomen behöver inte känna sig som en tvivlare. Åskan härleds varken från verktyg i den nordiska mytologin eller till en gudomlig vrede. Helt enkelt en vanlig kosmisk krock eller en elektrisk urladdning. Symbolvärdet kan vetenskapen dock inte ta kål på, och det ger oss som människor ytterligare dimensioner i livet.

Konfirmanderna vet såklart att världen inte skapades på en vecka, och vi lär dem inte något annat heller. Däremot hjälper vi varandra med frågan om tillvarons mening. Varför finns jorden? Varför finns ljuset? Vilka uppgifter och vilket ansvar har mänskligheten och vad är just min del i helheten?

Har det någon betydelse i något avseende om det var så att det var en god Gud och kärlekens källa som satte igång Big Bang, eller om allting helt enkelt är en rad slumpvisa utvecklingsfaser? Och vilka krafter styr utvecklingen i ditt liv?

Den starke överlever, sa Darwin. Men vem definierar styrka och med vilka medel håller sig den starke vid makten? Jag fastnar i begreppet ”utanförskap”. Det har väl alltid varit så att vissa egenskaper eller färdigheter setts som mindre viktiga eller rent av som tecken på svaghet. Vilka är dagens neanderthalare?
De flesta konfirmander vill sjunga sången ”Du vet väl om att du är värdefull” på sin konfirmation. Den är nästan vanligare än Tryggare kan när det gäller dop också. Jag tror det säger något om längtan i vår tid, oavsett religiös tro. Att få vara medräknad, betydelsefull och inte ett dugg slumpvist utvald. 

Hiss: Vitsippor, valpar och solljus

Diss: Bengaler, våld och förstörelse

Krönika i SLA 29 mars: Världen mår bättre av tända ljus

Måste erkänna att jag inte alls är på banan med det här Earth Hour. Ni vet,  Världsnaturfondens vision att vi ska släcka ner alla lampor mellan halv nio och halv tio ikväll för att skicka signaler till makthavare att ta klimathotet på allvar. Även om jag är religiöst lagd och därmed uppskattar värdet av symbolhandlingar, känner jag mig tveksam eller rent av obstinat när det gäller Earth Hour.  Världen mår bättre av tända ljus än av släckta ljus.

I måndags inledde Radio Skaraborg sin kartläggning av otrygga platser. Statistiskt sett är det fortfarande så att den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är hennes eget hem. Fler drabbas av våld i nära relationer än av våld utomhus av en okänd person.  Just god belysning är en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet för inte minst våra unga tjejer och killar som går hem från träning eller kompisar när solen gått ner.

Åter till Earth Hour. I år finns fyra teman: bilen, biffen, bostaden och börsen. Världsnaturfonden vill ha fossilfri biltrafik och fossilfria transporter. Det är ju bra. Men jag önskar också att ingen mer ska behöva dö drunkningsdöden i Medelhavet på grund av att EU inte vill ha legala sätt att fly till Europa. Jag vill inte höra ytterligare ett barn berätta om att varit instängd i en lastbil i en veckas tid med ett paket kex och två liter vatten på väg från Turkiet till Malmö, när det hade varit mer humant att låta hen söka asyl på ambassaden i Ankara.

Världsnaturfonden vill att köttkonsumtionen ska halveras. Det är ju bra. Men jag skulle också vilja att andelen människor i världen som inte har någon mat alls att välja på, kunde halveras eller helst tas bort helt.
Världsnaturfonden vill ha klimatsmarta bostäder. Jag tänker på SLA:s avslöjande i veckan att ett antal personer bott under lastkajen på Helenaskolan till dess att de blev bortkörda. Vad är det för samhällsklimat att vägra öppna upp härbärgen?

Så vill Världsnaturfonden också att våra pensionssparanden ska vara klimatsäkrade. Att pensionsspara överhuvudtaget är en utopi för många människor idag som med ytterst begränsade ekonomiska resurser knappt klarar att hålla kylskåpet någorlunda utrustat månaden igenom.

Men jag vägrar låta missmodet ta över. Även om jag nu stänger ner datorn tar jag på mig jackan och går ut i solen en stund.  Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det!


Sorgens teologi och praktik. Om Svenska kyrkans allhelgonakampanj

svenskakyrkan.se Kommunikationskampanjerna från Svenska kyrkans nationella nivå brukar följas av kritik. Häromveckan var det ett twitter...