Deporterade Dejan och hans familj - se hur de har det idag

Tidigare i höstas väcktes familjen Karimanovic av poliser som stormade in och omhändertog familjen. Detta bloggade jag om här. PO Elfstrand, Rudolf Mavric och Stig Allan Persson begav sig till Serbien för att leta rätt på familjen. Se hur de har det idag, och hör dem berätta om hur det var att deporteras. Poliserna som följde med barnen in på toaletterna. Läkaren som med musik i öronen förklarade att deras apatiske lillebror inte alls är sjuk.

 

Öppet brev till Billström och Svantesson från kyrkliga företrädare

Öppet brev. Lars Hjertén,före detta riksdagsman och Sten-Åke Engdahl, stiftsprost emeritus, överlämnar i dag ett öppet brev till migrationsminister Tobias Billström, integrationsminister Erik Ullenhag och arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson som besöker Skara. Brevet tar bland annat upp sättet som familjen i Vedum utvisades på.
Vi förstår att ni är inbjudna till Skara för att bland annat samråda i flyktingfrågan. Flera stora flyktingförläggningar är överfyllda inom gränserna för gamla Skaraborgs län. 
Vi vill lyfta fram en flyktingfamiljs öde. Det handlar om hur två unga vuxna människor flyr från det då splittrade Jugoslavien. Mannen och kvinnan kommer till Sverige vid skilda tillfällen men flyttar samman och bor sedan tio år i Vedum, utanför Vara. Fyra barn föds i Sverige och är idag i åldrarna tre till nio år.
Familjen har inställelseplikt två gånger i veckan på poliskontoret i Vara. Många frivilliga krafter hjälper dem med transporten. Barnen går i förskola och skola i Vedum. Mannen är duktig svetsare, ett bristyrke i Sverige.

Den 26 september blir de även kallade till ett samtal med gränspolisen på polisstationen i Vara.
Istället för samtal knuffas föräldrarna och de minderåriga barnen in i ett litet rum. De som denna gång hjälper familjen med skjuts knuffas handgripligt ut. Samtidigt rusar ytterligare ett antal gränspoliser in bakvägen. En av gränspoliserna håller fadern hårt i armen inför barnen. Gråt uppstår när familjen förstår att de direkt utvisas från Sverige via specialchartrat plan, som väntar på Landvetters flygplats. De får inga tillhörigheter med sig, utan några frivilliga får åka till lägenheten och hjälpligt packa ned lite kläder och annat livsnödvändigt. Familjen når Kosovo och Pristina på natten. De lever idag under mycket enkla förhållanden.
Det vi i detta fall vill lyfta fram är det hänsynslösa övervåld som gränspolisen utövar utan att överhuvudtaget ta hänsyn till FN:s Barndeklaration, som Sverige ratificerade 1990.
Barndeklarationen verkar heller inte vara bekant när Migrationsverket tar sina beslut.
Nog finns det särskilda skäl att lyfta fram. Familjen skulle få en förnyad prövning av uppehållstillståndet några dagar efter avvisningen.
Vi har med detta öppna brev till regeringen velat visa på hur myndigheterna försvårar en god och naturlig integration.
Men skam den som ger sig. Mannen i familjen Besim Hoti är redan idag utlovad jobb i Vedum. Pass och övriga handlingar är ordnade i Kosovo. Startkassa finns ordnad för familjen när de återkommer genom gåvor från enskilda och 27 företag inom området
Ja, hur gick det nu för den lille Davids kamp mot jätten Goliat. Läs mer om detta i Bibeln ,Samuels bok kapitel 16 och verserna 18-23.
Tidaholm och Lidköping 2013 11 24
Lars Hjertén, fd riksdagsman och vice ordförande i Skara stiftsstyrelse                                                               
Sten-Åke Engdahl, stiftsprost emeritus

Fadi från Syrien

"Han fick se sina vänner dödas mitt under en tentamen. Under dödshot valde 18-årige Fadi och hans familj att fly från sitt hem i Syrien. Nu sitter de i en lägenhet, med varsin madrass och en tv och väntar på att få börja leva igen."

Läs Fadis berättelse.

Webbaserat studiematerial om aktuella etiska frågor

G 2013:1 Kristen människosyn

 Mitt tilläggsyrkande: Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att ta fram ett webbaserat studiematerial om aktuella etiska frågor, i syfte att möjliggöra en fördjupning och ökad kunskap i dessa frågor i församlingarna.

 Hur många här vet vad ett KUB-test är? Hur många här vet vad som avses med ”vård som inte kan anstå”? Hur ofta diskuterar ni sederingsterapi vid kyrkkaffena?

Och hur sätter vi dessa och andra begrepp i relation till de ord som ärkebiskopen inledde vårt kyrkomöte med för några veckor sedan:

 " Gud har gett varje människa samma värde, ett värde i sig, faktiskt oberoende av nyttighet och duglighet. Människan är helig. Hon har värde i sig. Hon har inte sitt värde genom att vara till för något. Hon har sitt värde i sig. Inte till salu. Helig."

 Orden berör kristen tro, kristen etik, kristen människosyn. En motion om just kristen människosyn har Gudstjänstutskottet nu behandlat. Nils Gårder och Erik Sjöstrand vill att Kyrkomötet uppdrar till kyrkostyrelsen att initiera ett samtal i Svenska kyrkans församlingar, men utskottet menar att det redan samtalas, och att det redan finns material.

 Visst finns det material. Det finns en uppsjö av dokument att leta upp och läsa in sig på. Men jag skulle önska ett webbforum där det samlat finns uppdaterad information om aktuella etiska frågor – med Svenska kyrkan som tydlig avsändare. Det handlar inte alls om att i alla frågor ha säkra svar, utan om tydliga frågor. Det handlar inte alls om att behöva ta ställning, men att veta vilka positioner som finns att inta. Självklart kommer vi fram till olika slutsatser, vilket är i linje med att vara en luthersk kyrka, men vi behöver en ökad kunskap om vilka slutsatser det finns att landa i.

Och kunskap behövs, om vi inte ska vara hänvisade till enbart känslan som orienteringspunkt. Det handlar till exempel om problematiken med fosterdiagnostik, den särbehandling som sker av personer utan svenskt personnummer inom hälso - och sjukvården.

 Vad skulle man kunna säga om de här och andra frågor, om man vill argumentera utifrån en kristen människosyn? Vad betyder det att kompromissa med människosynen för att man inte anser sig ha tillräckligt med resurser för att agera i enlighet med den? Kan vi överhuvudtaget kompromissa med vår människosyn eller är det kanske så att vi hela tiden tvingas till det och vad är det då som styr eller bör styra vårt agerande?

 Kyrkans uppdrag är att vara ljus och salt, men ska vi kunna vara det på trovärdigt sätt krävs kunskap, ökad kunskap och ökad medvetenhet. Med en kunskapsbank på webben skulle vi lättare kunna bedriva opinionsbildning eller åtminstone kunna vara med och prata om etiska dilemman i vardagen. Det skulle också kunna samla upp en hel del av de frågor om kyrkans förhållningssätt i olika sociala frågor, som vi diskuterat här i kyrkomötet idag.

 Utskottet menar att allt detta ryms i projektet ”Dela tro – dela liv”. Men hur mycket går det att knöka in i redan pågående projekt? Självklart kommer människosynsfrågorna att aktualiseras i ”Dela tro – dela liv”, men jag skulle inte bli förvånad om vi kommer fram till att vi behöver ökad kunskap och ökad medvetenhet. Så varför inte satsa på det ifrån början, med ett samlat, webbaserat studiematerial? Betänkandet Kristen människosyn G2013:1

Biskoplig aktivitet

I en av debatterna idag berördes den gamla hederliga frågan om huruvida biskoparna ska ha rösträtt i Kyrkomötet eller inte. Biskoparna själva vill inte ha det - de menar att vi hittat en bra modell i att biskoparna sitter i Läronämnden, samt att de har förslagsrätt och yttranderätt i Kyrkomötet. Dessutom finns en särskild beslutsordning som gör att biskoparna har en särskilt vetorätt när Kyrkomötet håller på att fatta beslut som strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

I vilket fall. Då tyckte Lennart Sacrédeus från Levande Kristdemokrater i Svenska kyrkan att biskoparna kunde bli mer aktiva i Kyrkomötet. Eva Brunne förklarade att de är med och de är aktiva. Det räckte dock inte för Lennart S.

Jag vet att (de flesta) biskoparna är aktiva i sina utskott och tillför värdefull information. Jag kan dock tycka att de kunde vara uppe oftare i talarstolen och dela med sig till samtliga av kunskaper och insikter. De har ju faktiskt en hel del att säga!

Jag tycker också att Läronämnden kunde breda ut sig lite mer i sina texter. Visserligen är de flesta frågor som kommer upp motionsvägen repriser från förr, men att bara hänvisa till tidigare läromässiga ställningstaganden tycker jag är tråkigt.

Det är fint att biskoparna kanske vill "släppa fram" kyrkomötesledamöterna. Men jag önskar ändå att de kunde komma fram och vara lite Mirjam och Mose i talarstolen -oftare än nu. Det är en fröjd att se ärkebiskopen kliva fram och spänna ögonen i auditoriet. Biskop Ragnars eftertänksamma klokheter. Ja, mer!

Kyrkans tidning

Varför vi inte kan ha kvinnoprästmotståndare som arbetsledare

TU 2013:7 Behörighet som arbetsledare

Ordförande, kyrkomötet:
Mitt förslag till beslut: bifall till utskottets förslag att bifalla motion 37.

 Min första tanke när jag läste Bo Hanssons motion var: är det här en klok väg att gå? Bidrar det till lugn och ro i församlingarna, eller leder det till ytterligare låsta positioner? Och är inte det här med motstånd mot kvinnliga präster en generationsfråga?

 Så tänkte jag på de vittnesbörd om bekymmer som når mig och andra. Prästvigda kvinnor far ila. Prästvigda män som stöder kyrkans ordning, misstänkliggörs. Jag läser på internet unga prästers pessimistiska suckar om vår kyrka, vår ordning, våra biskopar.

 Bevis – tider, platser, namn på inblandade efterfrågas ibland, och det gäller olika typer av missförhållanden. Jag har levererat sådan typ av information vid ett par tillfällen. Det har inte alltid blivit helt bra, varken för enskilda eller för kyrkan som helhet och enhet. Det frestar på, och jag talar numera hellre med min biskop än med Kyrkans tidning.

 Det behövs en tillskärpning i den riktning som motionären föreslår. Det kommer att innebära att duktiga präster och diakoner kommer att sättas i andra uppgifter än arbetsledarens. Men det bästa vore ju om ni som inte godkänner giltigheten i prästvigda kvinnors vigning kunde tänka ett varv till. Vad är viktigast? Vara med och ta ansvar och leda kyrkan framåt, eller vara emot kvinnliga präster?

Vad gäller definitionsfrågor, är jag övertygad om att kyrkostyrelsens utredare kommer fram till goda lösningar.

  Motionen och betänkandet
Kyrkans tidning

Intressant på Kyrkomötet: riktat församlingsbidrag och kristen människosyn

Sista kyrkomötessessionen för min del inleddes idag med gruppmöte. Som en del av er redan vet, kandiderade jag inte i 2013 års kyrkoval, utan byter nu nomineringsgrupp till POSK och tar därför time out från uppdrag. Anledningen till bytet kan jag återkomma till.

(Jag grämer mig dock oerhört av att det förlorade FISK-mandatet gick till den nomineringsgrupp som jag står längst ifrån. Med facit i hand kanske jag skulle kandiderat ändå och därmed hoppats säkra ett mandat - och sedan lämna platsen till nummer 2. Nu gjorde vi inte så, men i kyrkovalet 2017 kommer jag igen!)

Åter till 2013 års kyrkomöte. I årets skörd av betänkanden som ska gås igenom finns en hel del intressanta frågor.

Budgetutskottets betänkande 2013:1 är Verksamhet och ekonomi för den nationella nivån åren 2014-2016. En återkommande punkt i denna är det riktade församlingsbidraget som under åren sett ut på olika sätt. Varianten "direkt till församlingarna" är den jag uppskattat mest - sedan kom "till stiften" för diverse ändamål som oftast har landat i samordningsåtgärder och administrativa effektiviseringar.

Dessa administrativa effektiviseringar stavas GAS, och resultaten har varit minst sagt skiftande.

Men nu ser utskottets förslag ut så här:

7. Kyrkomötet beslutar att destinera ett riktat församlingsbidrag om 100 miljoner
kronor år 2014 via stiften till pastorat och till församlingar som inte ingår i
pastorat, att användas till åtgärder som leder till ökad samverkan mellan
församlingar i syfte att uppnå bestående förändringar, varvid barn och ungas
behov särskilt bör beaktas. Beloppet avsätts proportionerligt, utifrån antalet
kyrkotillhöriga per den 1 januari 2013. Bidraget finansieras med del av de 119
miljoner kronor som enligt årsbokslutet 2012 överstiger 125 procent av
målkapitalet.

Toppen! Visserligen måste pengarna gå via stiften, men riktningen är tydlig: det riktade församlingsbidraget är destinerat till pastorat och församlingar! Det där med ökad samverkan fanns inte med i Kyrkostyrelsens skrivning, men är på olika sätt är nödvändigt och kreativt. Det allra viktigaste är det som särskilt bör beaktas: nämligen barn och ungas behov.

Gudstjänstutskottet har behandlat Nils Gårders och Erik Sjöstrands motion om kristen männniskosyn (G 2013:1). De vill att Kyrkomötet uppdrar till kyrkostyrelsen att initiera ett samtal i Svenska kyrkans församlingar om kristen människosyn. Det vill dock inte utskottet, som tycker att det redan samtalas, och att det redan finns material.

Jag är dock beredd att hålla med motionärerna! Minns det utförliga materialet som kom när vi diskuterade äktenskapsfrågan. Jag vet flera som fördjupat sig i frågan och som fått nya insikter åt ena och andra hållet. Ett liknande samtalsunderlag skulle vara gott att få i de frågor som motionen berör. Det handlar till exempel om problematiken med fosterdiagnostik (som jag bloggat om  här).

Det handlar till exempel om den särbehandling som sker av personer utan svenskt personnummer inom hälso - och sjukvården. Ur motionen:

"Till vilken gräns ska en persons rättsliga status i det land som hon eller han vistas i vara avgörande för hur personen behandlas i sjukvården? Företrädare för fem vårdorganisationer reagerar starkt mot den särbehandling som lagen anger ska ske av papperslösa och asylsökande:
En grundbult i vårdprofessionernas yrkesetik är att behandla alla människor lika oavsett kön, ålder, härkomst eller social position. (…) Det finns endast ett kriterium för att avgöra om vård ska ges eller inte, nämligen personens behov av hälso- och sjukvård. Att sär-behandla en grupp individer är inte förenligt med Hälso- och sjukvårdslagen som anger att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. (SvD Brännpunkt den 20 maj 2013 ”Vi tvingas bryta mot vår etik”)"
Ja, vad skulle man kunna säga om de här och andra frågor, om man vill argumentera utifrån en kristen människosyn?  Vad betyder det att kompromissa med människosynen för att man inte anser sig ha tillräckligt med resurser för att agera i enlighet med den? Kan vi överhuvudtaget kompromissa med vår människosyn eller är det kanske så att vi hela tiden tvingas till det och vad är det då som styr eller bör styra vårt agerande?

Kyrkans uppdrag är att vara ljus och salt, men ska vi kunna vara det på trovärdigt sätt krävs kunskap. En satsning likt den Gårder och Sjöstrand föreslår, skulle kunna leda till ökad kunskap och ökad medvetenhet.

Intressant! Visst finns det material att plocka ihop. Statens Medicin-etiska råd, Sveriges Kristna Råd med mera. Men jag skulle uppskatta ett samlat, uppdaterat material. Gärna webbaserat så att det lätt kan uppdateras.




Eftertanke i Kyrkans tidning: Predikan söndagen före Domssöndagen

Jag förbereder mig inför Minnesdagen för Förintelsens offer och läser därför Ola Larsmos och Brian Palmers fina bok ”101 historiska hjältar.” Bland de välkända storheterna som Aung San Suu Kyi, Desmond Tutu och Dietrich Bonhoeffer finns de som gjort heroiska insatser genom att ha varit på rätt plats i rätt tid, och gjort rätt utan att egentligen tänka efter före.

Wesley Autrey är ett sådant exempel. Han var en byggarbetare från Alabama, som tillsammans med sina två döttrar på fyra och sex år gick in på sin vanliga tunnelbanestation på West 137th Street. Plötsligt såg de en man få ett epilepsianfall och falla ihop – mitt på perrongen. Mannen återhämtade sig men ramlade ihop ytterligare en gång, den här gången ner på spåret. Autrey bad en kvinna ta hand om barnen, och hoppade ner till mannen och försökte hjälpa honom. Mot dem kom tunnelbanetåget i hög fart, och Autrey valde då att trycka ner mannen i fördjupningen mellan skenorna och med sin egen kroppstyngd fick han stopp på mannens krampryckningar. Båda klarade sig med lindriga skador.

Kanske är Wesley Autrey en sådan person som lever enligt Jesu uppmaning i helgens evangelietext: att fästa upp sina kläder och hålla lamporna brinnande. En medmänniska som i sig själv lever med en beredskap att finnas till hands och gripa in när han eller hon behövs. Jesus ber oss att vara som tjänarna som väntar på att deras herre ska komma hem från bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten.
I domssöndagstid tänker många på den yttersta tiden och den yttersta domen. Men Jesus kommer till oss nu och här. Han kommer i våra (minsta) bröder och systrar och säger till oss att det vi gjort för dem har vi gjort för honom. Jag var hungrig, och ni gav mig att äta. Jag var törstig, och ni gav mig att dricka. Jag var hemlös och ni tog hand om mig. Jag var naken och ni gav mig kläder. Jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.

Vi har nog fantasi och mod nog att fylla på den där listan. Människosonen bankar på dörren med flera andra ärenden på hjärtat. Vaksamhet och väntan krävs för att identifiera nöden, men det är inte vaksamheten och väntan i sig som är målet. Målet är himlen, och genom beredskap och aktivitet kan vi leva för att släppa in glimtar av himmelrike redan här på jorden i den här tiden. Men det krävs mod att våga öppna upp, att våga släppa taget, att lita på att Gud är med.

Blev det jobbigt? En kollega påminde oss i en morgonmässa om att vi är jordens salt och världens ljus. Det är inget vi kommer att bli i framtiden, eller något vi kan kvalificera oss för. Vi är det nu. Just i det vi är och just med de gåvor vi har, är vi gåvor till varandra. Vi kommer kanske inte med i en bok om historiska hjältar, men vi har varit med och gjort skillnad för en medmänniska. 

Må vi vara beredda också vi, för när vi minst anar det, då kommer Människosonen.


Karin Långström Vinge

Detta var min sista Eftertanke i Kyrkans tidning. Det har varit roligt och utmanande, och tack alla ni som läst! 

Bäst lämpad?

Biskop Per Eckerdal skriver i dagens Kyrkans Tidning om det olämpliga i att rekryteringsfirmor används för kyrkoherderekrytering, och exemplifierar okunskapen i branschen genom att berätta att han själv förmåtts söka kyrkoherdetjänst i en församling i mellansverige.

Men det handlar inte bara om okunskap, utan också om att reglerna i Kyrkoordningen kan sättas ur spel. Det handlar om öppenhet, tydlighet och församlingarnas självständighet.

Också jag blev uppringd av det där företaget. När jag påpekade att jag ännu inte gått den behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningen, sa uppringaren att uppdragsgivaren, dvs församlingen, hade sagt att "det där kan ordnas senare".

Nja, sa jag, jag minns att jag var med och fattade beslut om det där faktiskt. Jag är inte behörig att söka, men tack för att jag var påtänkt!

Det kan alltid diskuteras, sa rekryteringsfirman, och där någonstans tackade jag igen för samtalet och avslutade detsamma.

Om Kyrkoordningens regler inte ska gälla, om församlingens representanter inte får vara med i urvalsprocessen, vad händer då med församlingens identitet? Är det egentligen en svenskkyrklig församling?

Nåd och förståelse. Krönika i SLA 12 augusti 2017

Det är klart att det var klantigt av en högt uppsatt  före detta politiker och näringslivsperson som Anders Borg att stöka till det så till...