Därför diskuterar vi ÄB-valet redan nu

Biskopen i Härnösand, Tuulikki Koivunen Bylund, undrar i sin blogg varför vi börjat prata om ärkebiskopsvalet redan nu. Eftersom det är nio månader kvar, ska vi hellre koncentrera oss på "vårt svaga intresse att tala om alla goda gåvors givare eller det klena gudstjänstlivet eller över kyrkans samhällsengagemang, eller det moraliska kollaps som pågår lite varstans i det offentliga livet."

Alltså, vi enkla undersåtar i Guds vingård kan nu tala om flera saker samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom bärs jag av den uppfattningen att parallella processer berikar varandra.

Men vi talar om vår nästa ärkebiskop därför att vi kan. Tack vare sociala medier har vi möjlighet att kommunicera med varandra på helt nya sätt. Inför valet av biskop i Skara blev facebookgruppen "Mirjam eller Mose" en samlingsplats för både information och tankeutbyte.

Vi talar om vår nästa ärkebiskop därför att vi får. Svenska kyrkan är en demokratisk kyrka. Visserligen får vi alla inte rösta i ärkebiskopsvalet:

ärkebiskopen väljs av diakoner och präster i tjänst i Uppsala stift, domkapitel och stiftsstyrelse i Uppsala stift och därtill av lika många utsedda elektorer i Uppsala stifts pastorat. Till elektor kan utses den som tillhör Svenska kyrkan, är döpt och fyller 18 år senast på dagen för valet. Eftersom ärkebiskopen har ett nationellt uppdrag röstar även domkapitel och stiftstyrelsen i övriga stift samt kyrkostyrelsen

så just därför är det viktigt att det på ett tidigt stadium finns arenor för att kunna påverka de som har rösträtt. Därtill har vi yttrandefrihet, vilket inte är en självklarhet i denna värld. Fasteinsamlingen "Allt för att utrota hungern" handlar inte bara om hungern efter mat, utan också om hungern efter att få komma till sin rätt och få komma till tals.

Vi talar om vår nästa ärkebiskop därför att vi vill. Vi är oerhört intresserade av Svenska kyrkans utveckling. Vi pratar om Gud på sociala medier, på torget och i kyrkan, vi drar vårt strå till stacken vad gäller det "klena gudstjänstlivet" såväl vardag som helgdag. Vad gäller kritiken av den moraliska kollapsen, får vi nog tänka oss för innan vi kastar sten i glashus.

I vilket fall är vi intresserade av att få en ärkebiskop som, likt Mose och Mirjam, kan leda oss genom öken och hav ett stycke på vägen fram till den dag då vi inte längre behöver varken biskopar eller ärkebiskopar. Och vi kan inte låta bli att tala om det vi sett och hört, i det avseendet heller.

Kyrkans tidning