Mina fötter följer stigen längs sjön och jag låter alla sinnen fyllas av ljud, ljus, färg och form. Dimman som ligger som en slöja över vattnet, fåglarna som ännu delar sin sångskatt med resten av världen, brännässlorna som sakta förmultnande doftar av jord och höst. Jag går ner till bryggan och träffar på två änder som dröjt sig kvar och tar tillfället i akt att prata lite med dem om Richard Dawkins besök hos Skavlan i SVT kvällen innan.
Richard Dawkins är evolutionsbiologist och menar att Gud är en illusion. Gud kan inte bevisas, och de som tror på Gud har helt enkelt grava kunskapsluckor ifråga om naturvetenskap.
Jag vet inte, sa jag till andparet, men jag vet inte om jag har så stort behov av Gudsbevis. Jag anar glimtar då och då. Om Gud kunde bevisas, vore Gud inte Gud utan en mänsklig tankekonstruktion. Det vet alla som läst sin KG Hammar ordentligt.
Änderna intresserar sig kanske inte för teologi. De koncentrerar sig på att få livet att gå ihop, men det är just det som är teologi, tänker jag. Färger och former blir meningsfulla system. Skalbaggen på cykelvägen har ett värde i sig, inte endast som biologisk varelse med givet uppdrag i näringskedjan.
Jag medger dock att jag är pinsamt dålig i naturvetenskapliga frågor. Jag förstår mig mycket lite på fotosyntesen. Men jag dristar mig att tro att även biologi ingår i skapelsen och att det är helt i linje med Kunskapens träd i Edens lustgård att vi numera vet att jorden skapades på fler än sju dagar.
Bibeln är ingen uppslagsbok, säger jag till änderna innan de simmar vidare. Lev och låt leva. Tro och låt tro. Gud skapade människor med hjärnor, förmodligen för att vi ska använda dem. Det behöver inte vara konstigare än så.
(Läs mer: Ledare i SvD och artikel i Kyrkans tidning.)
