Eftertanke i Kyrkans tidning: Mikaelidagen

När jag var barn var jag rädd för djävulen. Jag var helt övertygad om att djävulen med sin ”försåt och list” som det beskrivs i litanian höll till nattetid i prästgårdens kök. Jag bar med mig den gammalkyrkliga retoriken och bilder av rytande lejon och svavelosande andar.


Samma känsla som det utlämnade barnets möter jag emellanåt i samtal med människor som finner sig totalt utlämnade inför världens ondska. Man stirrar sig blind på tidningarnas dystra utsagor om människosläktet, och finner djävulskheter i såväl politiska beslut som i ungdomars uppförande. Smått blir stort, och stort blir smått.

Att livet innebär en kamp mellan ont och gott är väl helt klart. Men i helgens evangelietext verkar Jesus inte lägga fokus på kampen, utan på tryggheten och tilliten. Jesus blir inte alls imponerad över de sjuttiotvås andliga prestationer.

Det som vi ska vara glada för, säger Jesus, är inte om demonerna eventuellt lyder oss, om vi eventuellt orkar stå emot det onda, utan det vi ska vara glada för är att våra namn är upptecknade i himlen.

En del människor tycker att det är obehagligt att prata om djävulen och demoner. Men oavsett om vi tror att de fysiskt sett finns, eller om de är bilder för oförklarlig ondska eller vardagsbekymmer, sorger och elände, så ser vi ondska och bekymmer omkring oss.

Hur din orm ser ut, det vet Gud. Hur din skorpion beter sig mot dig, det vet Gud.

Men ditt namn är upptecknat i himlen, och det kan ingen ändra på. I allt det som är gott, lugnt, rätt sant, är också du och jag inneslutna. Det är det vi bör fokusera på.

Ibland måste vi leta efter de här tecknen. De dagar då vi bildligt sett ser Satan slungas runt som blixtar över vår förtvivlade värld. De dagar vi trampar på ormar och dom hugger oss i hälarna och vill krama ur det sista av vår livskraft. De dagar då ångestskorpioner omger oss och vi förstelnas av skräck.

Då behöver vi påminna oss om Guds löften. Lita på att Gud tar med oss dit vi ska. Släppa taget. Låta oss bäras i tillit till andra människor, och till hoppet att kärleken är större än hatet, att ljuset lyser i mörkret och att mörkret aldrig någonsin kan övervinna det.

Världen är fylld av änglar. Jag tror på skyddsänglar. Men människor kan också vara som änglar. Din verklighet är fylld med änglar. Om vi är uppmärksamma ser vi inte bara det som är ont och dåligt, utan också det bra och positiva.

Och du vet vad Paulus skriver:

Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.





Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...