Det här är en riktigt eländig bok. Sida upp och sida ner dras läsaren med in i en värld av förtryck, våld, blod och bortförklaringar. Hur världen borde se ut skulle egentligen vara självklart. Ändå är vi blinda, döva och skyller på andra.Pelle Strindlund är ickevålds- och djurrättseldsjälen som nu kommit ut med ytterligare en bok om djurens villkor. Med samma frenesi som tidigare beskriver han hönornas misslyckade försök till flaxningar med sina vingar i de trånga burarna hos äggproducenterna. Han uppmärksammar oss på minkens behov av att hoppa och skutta. Återigen hur det går till när kycklingar dödas.
Världen blir lite bättre, skriver Pelle, varje gång någon väljer att lägga ner en påse pintobönor i kundvagnen istället för fryst kyckling.
Vad är det då som gör att köttproducenterna får hållas? LRF-lobbyn och branchorganisationerna har betydande ekonomiska intressen som går före djurens naturliga intressen, till exempel att böka, leta efter mat, sträcka ut vingarna, dra av grässtrån med mulen.
Vanligt folk är vana vid smaken, doften och konsistensen av kött. Djurrättsaktivister anklagas för att vara extremister, och för devalvera människovärdet. För om djuren uppvärderas, måste människan nedvärderas, resonerar somliga.
Det finns ingen anledning att ställa människor och djur mot varandra, lika lite som vi bör ställa utsatta människor emot varandra, som hemlösa och flyktingar. Det är inte nödvändigt att ta ställning för en grupp på en annans bekostnad. Det går att skapa en värld där varken människor eller djur utsätts för organiserat våld.
Pelle Strindlund gör en grundlig argumentationsanalys av samhällsdebatten om animalieproduktion, och jämför med 1800-talets tankar för och emot slaveriet. Det visar sig att det ofta är samma argument. Precis som människor har rätt att härska över djuren, så har vita människor rätt att härska över svarta människor. Slavarna hade det bra i sina hyttar, mycket bättre än om de hade levt i frihet.
Det handlar om att ta sig rätten att döda. Om att reflektera omkring sina matvanor. Om det nu "i naturen" är naturligt att äta kött från andra individer, varför förväntas vi i våra matvanor att ta efter det köttätande lejonet och inte den vegetabilieätande gorillan?
Den här boken bör absolut läsas. Beställ den till exempel hos
adlibris.com. Om du blir mer intresserad av djurrättsteologi kan du också beställa Varje varelse ett Guds ord som jag också har bloggat om.
Mer information kan du hitta på pellestrindlund.se och på Facebook.
