Så kom till sist Frälsaren som de hade väntat så länge på. Visserligen inte med den pompa och ståt som man skulle kunna förvänta av en profet av den klass som förebådats i skrifterna, men en änglakör hade han i alla fall fått med sig från himlen, och kunglig vishet kom ridande på raska kameler för att besöka den lilla familjen som installerat sig i Betlehems stall.
Generationer tillbaka hade man talat om Messias ankomst, fast man visste ju inte exakt att det var just den här lille nyfödde pojken i krubban. Kung Herodes vid palatset i Jerusalem hade dock fattat misstankar och vidtog genast – förfärliga – åtgärder för att inte riskera sin egen position i samhället.
Det är i glesbygd och utanförskap det händer. Stjärnan tänds och Gamla testamentets profeter får sina profetior uppfyllda: ett barn har fötts, och därmed en allvis härskare med stort välde vilket vidmakthålls med rätt och rättfärdighet, nu och för evigt.
Vilka förväntningar! Och jag funderar: vilka tankar hade Gud själv, när han beslutade sig för att födas in i världen och bli en av oss? Läsning i Bibeln ger oss ledtrådar. Att Gud bryr sig om sin skapelse, inklusive oss människor, är inte svårt att se. I skapelseberättelserna finns ett klart intresse för aktivitet på jorden, och en vis struktur för vår tillvaro ordnas: ljus skiljs från mörker och dag skiljs från natt. Vi får klara direktiv att förvalta jorden och bry oss om våra medmänniskor. Vi utlovas inte något liv på räkmackenivå, utan snarare ett liv med arbete och möda.
För att uppmuntra oss sänder Gud profeter, som i våra dagar kanske skulle kunna benämnas samhällskritiker och visionärer. Bara håll ut, lovar de, så kommer något annat och bättre. Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som vandrar i dödsskuggans land strålar ljuset fram. Vänta bara!
Jag ser gamla avsnitt av teveserien Undercover Boss. Det är samma upplägg varje gång. En chef sitter på kontoret och funderar på hur han ska utveckla verksamheten. Han (det är oftast en man) tar av sig slips och kavaj och ger sig ut bland fotfolket för att wallraffa. Under täckmantel lämnar han ledningsansvar och framtidstänk för att söka jobb på företaget där han tar de allra mest slitsamma uppdragen. Det diskas, skrubbas, rensas och lyfts, och chefen får uppleva hur det är att vara människa allra längst ner på samhällsstegen. I slutet av varje program avslöjar sig chefen och möter omgivningens förvånade reaktioner. Chefen kan då berätta om sina intryck och ge sin bild av hur företaget kan utvecklas, utifrån ett underifrånperspektiv.
Osökt kommer jag att tänka på Gud. Var det så han tänkte? Johannes evangelium börjar vackert. I begynnelsen fanns Ordet, visionen, möjligheternas land och bara godhet och vänlighet. Från början såg Gud bara gott, människorna levde i harmoni med sig själva, med skapelsen och Gud. När det kör ihop sig kommer Tio Guds bud, men inte ens det hjälper. Skapelsen som var tänkt att vara en mönsterskapelse hade utvecklats till en monsterskapelse. Självklart måste något göras. Gud får en stålande idé. Han utvecklar naturligtvis en handlingsplan för att säkra ledningsfunktionen och framtidsvisionerna. Johannes fortsätter i sin prolog: ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. ”
Gud bestämmer sig alltså för att ge jorden och människorna en kärleksfull strålbehandling. Gud föds på jorden, och när Gud föds på jorden föds han förklädd, för att låna några ord från Hjalmar Gullberg. Gud blir människa och föds i stallet i Betlehem. Han växer upp och wallraffar jorden på jakt efter människor som behöver höra hans budskap. Han är särskilt kritisk mot dem som är högfärdiga och tror sig vara förmer än andra. Han härsknar till ordentligt när hans följeslagare hänvisar småbarnfamiljerna någon annanstans.
Jesus vänder sig till dem som samhället stängt ute. Han rör sig bland folk och ser småfifflaren som klättrat för högt upp i trädet och ber honom komma ner på jorden. Han bjuder in sig på middag hos människor som ingen skulle dela ens en varmkorv med utanför Modegrillen. Han avbryter ett pågående steningsförsök av en kvinna som blivit måltavla för all världens moralpanik och skuldtyngda samveten. Han har hela skapelsen på sin sida: när kritikerna försöker köra tyst i lärjungarna meddelar han stolt att om de tiger, kommer stenarna att ropa. Så blir han själv kritiserad, trakasserad, körd på porten och till slut avrättad. Tillbaka i utanförskapet hämtas han åter in i matchen av Gud som låter uppståndelsens ljus stråla över graven. Gud uppväcker Jesus och plötsligt kan alla förstå vem han är. Omgivningen är inte bara förvånad, utan chockad. Vad har vi människor lärt oss, och vad har Gud lärt sig?
I kristen tro är Guds människoblivande i Jesus en oerhört viktig tanke. Vad Gud gjorde på jorden måste därför få betydelse för oss, om vi vill leva våra liv som kristna.
Det innebär inte att vi är perfekta eller ofelbara. Det handlar däremot om ett generöst förhållningssätt gentemot andra människor, inte främst ifråga om julklappar utan om det som människor i vår närhet särskilt behöver. Det innebär att vi förvaltar godhet och det underifrånperspektiv på tillvaron som vi tänker att Jesus såg. Du är värdefull och viktig. Du är älskad och Gud och du har en uppgift att fylla. Låt ingen ta ifrån dig ditt livsmod, din tro eller dina visioner och strålande idéer! Prova att låta ditt ansikte lysa mot någons ansikte – och se hur du får stjärnglänsande blickar tillbaka! Monstervärlden kommer inte att förvandlas till mönstervärld förrän Gud skapar en ny himmel och en ny jord, men till dess har vi uppdraget att vara Guds händer, Guds fötter, Guds öron och ögon på jorden. Helt enkelt – vi behöver hjälpas åt att låta julen stråla. Har du tänt ljuset?
Publicerad i julnumret av Nära, församlingstidning för Svenska kyrkan i Skövde
