"Om det finns grader i helvetet är det värre för kvinnliga biskopar än kvinnliga präster”.
Jodå, så kan alltså våra manliga kollegor uttrycka sig om oss. Inte längre, dock. Nu sätter domkapitlet ner foten i Linköping och initierar ett tillsynsärende.
Det gäller alltså de präster som jag tidigare bloggat om, de som inte ville fira nattvard med en prästvigd kollega. Nu verkar saken vara värre.
Det är bra om prästerna får förklara sig. "Guds ord faller platt (eller dött) till marken när en kvinnlig präst predikar. Det kan inte bära någon god frukt" och "Kvinnliga präster är impotenta att förkunna Guds ord" är uttalanden som prästen sägs ha gjort", skriver Kyrkans tidning.
De här tankarna finns i Svenska kyrkan. Det ska vi vara på det klara med. Frågan är om det är fruktbart att uttala sig på det här viset. Yttrandefriheten slår högre än vett och sans. Men, som Hakon Långström påminde oss om under kyrkomötet, även om man har rätt att säga något, är det inte alltid rätt att säga det.
Påminner mig om att jag har läst den här helveteshistorien förut. Jag googlar mig själv och hamnar i ett blogginlägg om Missionsprovinsens Per-Anders Grunnan från 2008. Då skrev jag att "jag önskar att Per Anders Grunnan kunde öppna sin Bibel och läsa om allt gott som kvinnor gjort (det lilla som passerat männens nålsöga) för Kristus. Sara, Hanna, Miriam. Marta och Maria, Maria från Magdala, Elisabet, och inte minst Lydia och de andra kvinnorna som upplät sina hem i den tidiga kristendomens historia."
För två år sen blev jag upprörd. Idag blir jag inte det. Idag tänker jag att biskop och domkapitlet har till uppgift att sköta tillsynen bland präster och diakoner. Det är bra att domkapitlen sätter gränser när det gäller nedlåtande kommentarer. Jag känner i hjärtat med de kvinnor och män som drabbas av kvinnoprästmotståndet. Men jag känner också med dem som visserligen inte delar Svenska kyrkans syn på ordningen med alla kön i vigningstjänsten, men som ändå vill tjäna Svenska kyrkan med kompetens och iver. Många har ställt sig frågan: hur länge ska det gå? De har ytterst goda predikningar och är omtyckta själavårdare bland dem som tänker samma som de. Det är dessa - och jag skulle kunna namnge många! - som tillsammans med dem som drabbas av kvinnoprästmotståndet - som tar skada av uttalanden som linköpingsprästerna levererar.
SvD
DN
