Ibland händer det märkliga saker. Häromdagen hittade jag, och stannade kvar i den känslan länge.
Jag har en dikt i min psalmbok som jag läst då och då på begravningar. Den har varit så där kopierad ur en bok och urklippt, så författarens namn har inte varit med.
Så frågade jag en kollega, som brukar ha koll. Jodå, hon tog fram boken efter lite betänketid. Visar sig vara "Vid stranden", tryckt 1981 och skriven av Erland Svenungsson. Mmm - kunde tänka mig det! Vår Erland, som betytt och betyder så mycket för själavård och personalhandledning i Skara stift.
Jag mailade genast till honom och frågade om jag får publicera hans dikter. Det blev han glad för - så här kommer en (inte begravningsdikten) men väl så bra och talande! Enjoy.
Det outtalade
I garderoben för privata ägodelar
hängde jag av min identitet -
sedan vem som helst
i det sterila sjukrummet
Jag sökte efter sanningen
men fann bara ögon mitt emellan
och min ovisshet
djupnade till en kvävd gråt
Men så plötsligt i vaknattens mörker
kom någon till mig
med sina öppna och nära ögon -
de gled inte undan
utan stannade i min pupill
Inga ord eller försäkringar
bara en närvaro
som i sig själv mötte min själs oro
och natten öppnade sig mot ljuset.
Erland Svenungsson
