Jorå, gammalmediet DN levererar idag en trött krönika (endast i papperstidningen) om att sociala medier inte fått det genomslag som partierna önskat i valrörelsen.Tänk så svårt det ska vara att förstå att det inte behöver vara antingen eller, utan både ock.
Sociala medier är utmärkta sätt att hålla kontakten med människor som man vill nätverka med. Inte minst kollegor ute i landet som delar samma drömmar, våndor och irritationer. Och de som tänker tvärtom som jag - som ständigt utmanar med kritiska välgörande frågor.
Som valarbetare på gräsrotsnivå är det en energikick att läsa om att också ministern är ute och brevlådebladar.
Folk man träffar ute på stan, blir ens följare på twitter eller facebook där diskussioner kan fortsätta.
Och folk man träffat på "nätet" och möter på stan säger igenkännande: "Jamen, det är ju du."
Sociala medier är ett slags kitt emellan människor. Vi delar glädje och sorg. Besvikelser och segrar. Vi retweetar sånt vi tycker är bra och vill dela med andra. Vi klickar på "gilla" och skickar därmed en liten digital vink.
Nackdelen, förstås, är utanförskapet hos dem som gärna kanske skulle vilja vara med men som av olika anledningar inte är det. Också illasinnat skvaller, trakasserier och stalkning hittar ut på nätet. Men det är ju inget fenomen som uppstått med sociala medier...
Så kan det naturligtvis finnas en och annan politiker som lite yrvaket startat en blogg men inte orkar uppdatera den och förvånas över att inte någon läser den.
Relationer på nätet är som relationer på torget. De tar tid. Men de är, till skillnad från de envägskommunikativa affischer som nu sitter uppe på stan, syftande till dialog.
Vi har nämligen inte pratat färdigt än, och utan ger möjlighet att ställa fler frågor och fördjupa resonemangen. Långsiktighet och samhällsintresse som ligger till grund för de mer slagsordsmässiga kampanjerna.
Niclas Strand, mediestateg
Same same but different
Bilden: Mikael Wendt, också i din snigelpostbrevlåda.
