"I filmen förklarar en polisexpert läget för Martin Beck. Experten säger att det håller på att växa fram en ultrakonservativ kristen höger med förebild från USA.
- Nu har en rad olika samfund slutit sig samman, över olika trosgränser, allmänt accepterade samfund, och så finns en mer våldsrinriktad svans som inspireras av deras domedagspredikningar.
När Beck undrar vilka samfund det rör sig om svarar experten att det dels är de mer etablerade, som Livets ord och Svenska evangeliska alliansen, och sedan en hel radda mer eller mindre sekteristiska rörelser som ser sig som Guds terrorister. Målet för dessa, är enligt experten:
- De är mot aborter, de hatar HBT-människor, de hatar invandrare, de är för kristna friskolor. Det är en rätt grumlig sörja."
Innan jag alltså sett filmen var min preliminära utgångspunkt att själva fenomenet är intressant. Folk reagerar på teologi och språkbruk hos somliga kristna och nu tar anti-antigayretoriken sig uttryck i film, bildkonst och litteratur.
Det blev ingen direkt myskväll med Beck, eftersom temat är så nära för oss som arbetar i kyrkan, även om det är frikyrkan som avses i filmen. Jag blir helt bedrövad. Antigayretoriken finns även hos oss, om än i mildare grad. Och orden som pastorn i filmen använde sig av i sin predikan skulle lika gärna kunna användas av vilken högerextrem som helst.
Som en förberedelse inför filmen repeterade jag Bengt Kristensson Ugglas utmärkta artikel i antologin Uppdrag samliv (Verbum) där han talar om tolkningsprocesser och om att skapelsens och inkarnationens centrala ställning innebär att det knappast är förenligt med kristen teologi att krampaktigt hålla fast vid ett tidlöst budskap isolerat från historiens växlingar. Han kommenterar pastor Åke Green så här:
"Man behöver vara uppmärksam redan på de komplikationer som är förenat med att hävda att man har en direkt tillgång till sanningen via bibelordet - samtidigt som man sannolikt inte ens kan läsa texterna på originalspråk."
Gott i alla fall att filmen avslutas med att den mördade begravs i Svenska kyrkan, lugnt och värdigt med en diskret präst och en allvarsam körpsalm under avskedet.
Bibeln är till för att vila sitt huvud emot, både när det är tungt och när det är bra. Den är inte till för att slå andra i huvet med.
Andra bloggar om Beck, frikyrkor,homofobi, Åke Green, hbt,Svenska kyrkan.
