Tack för alla uppmuntrande tillrop med anledning av förra inlägget. Jag är stolt men inte nöjd. Det är en bit kvar, men nu går det av bara farten. Självklart ska jag dela med mig av mina insikter. Jag kunde, jag kan och det innebär att du kan också. Om du vill, för det är ingen annan än du som kan bestämma det.
En av mina livsregler är: "Det man inte erkänner, kan man inte heller förändra." Om du känner att du skulle må lite bättre av att sluta röka, sluta svära, sluta hetsäta eller sluta dricka alkohol, så har du allt att vinna på att göra det. Visst, du har rätt att vara överviktig. Ditt människovärde är inte sämre för det. Du behöver inte gå tiotusen steg per dag. Du har all rätt i världen att röka ett paket cigaretter om dan, bara du inte är gravid eller har barn i din närhet.
Samma gäller spriten. Du får absolut heller inte skada någon med ditt sätt att leva. Men faktum är - brännvinet är i längden lika hemskt för din kropp som en halv special ett par gånger i veckan. För att inte tala om räksalladen. Mjölkchokladen, falukorven, snabbmakaronerna. Framförallt snabbmakaronerna. Vill du gå ner i vikt, så glöm bort att snabbmakaronerna finns.
Innan du sätter igång med vanor som kommer att få dig att må bättre (vad som är "må bra" kan bara du bestämmma), måste du fråga dig själv varför. I mitt fall var saken klar: jag fick graviditetsdiabetes och fick rådet att lägga om kost - och motionsvanor för att inte utveckla typ 2- diabetes. Det verkar oerhört opraktiskt. Så jag bestämde mig. Jag är trettitre år. Det är inte vettigt att gå upp fem kilo per år. Jag gillar inte kläderna i storlek 46. Jag vill inte få förslitningsskador, jag vill inte vara en sån som måste äta voltaren för att kunna orka leka med mina barn.
Det fick helt enkelt vara bra. Av ingen annan anledning att jag är värd att må lite bättre. Och min vän, det är du med. Men bara du kan bestämma dig för att det är dags att ta ansvar för ditt liv.
