I smålänska Älmhult protesterar kyrkorådet mot kommunens planer på att anlägga en djurkyrkogård intill församlingens kyrkogård. Invändningarna gäller bland annat placeringen och användandet av begreppet kyrkogård, erfar Smålandsposten. Kyrkoherde Ingemar Lendahls:
"Människan är skapelsens krona och har en själ, det har inte djur i kristen tro. När man lägger en begravningsplats för djur i anslutning till Norregårds kyrkogård riskar man att få uppfattningen att människor och djur är jämbördiga. Vi är inte emot själva begravningsplatsen utan placeringen av den."
Nja. Jag håller inte med.
"Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren." (Predikaren 3:19)
Det hebreiska ordet för själ betyder också liv - den livgivande princip som Gud ger. Enligt 1 Mos 2:7 skapade Gud människan av jord från marken och ”blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse”. Senare upprättar Gud ett förbund med Noa, och då tydliggörs att även djuren omfattas av denna livgivande princip (1 Mos 9:16).
Angående djurkyrkogårdar i allmänhet, så är det mycket bra att dom finns. Idag ser vi djur på ett annat sätt än för hundra år sen. Dom är familjemedlemmar som sörjs och saknas. Att då ha en plats att gå till är väldokumenterat gott.
Men vad tror ni? Har djuren (också de som inte kategoriseras som människor) en själ?
Andra bloggar om djur, himlen, Svenska kyrkan
