Jag bodde där några år, på Artillerigatan. Från mitt sista tonår, har jag för mig, fram tills jag var nåt i stil med 24 var Östermalmstorg min station. Antagligen viktiga år. På den perrongen har jag upplevt mycket. Eller inget alls, kanske; vad upplever man egentligen på en perrong?Alla har vi väl en perrong eller en busskur som vi har minnen ifrån. Stått och väntat. Undrat när tåget eller bussen kommer. Försökt hitta på något, vilket inte var så lätt på den tiden, när man inte hade mobiltelefon.
Det mesta måste ha pågått inuti mitt huvud. Plågade tankar. Dystra och deppiga. Fylletankar. Tomhet och lyckorus. Allt detta inuti mig - medan jag har stått där och tittat på Siri Derkerts konst.
"Min" perrong är tågstationen i Mariestad. Förutom godstrafik gick (går), Kinnekullebanan, den smalspåriga järnvägen mellan Gårdsjö och Håkantorp. Min sträcka var Mariestad - Lugnås. Jag bodde i Björsäter men alla aktiviteter var naturligtvis i Mariestad. Och sista tåget hem gick vid 22-tiden - perfekt. Numera går sista turen 21:22. Kallt var det, för väntrummet hade förstås stängt. Återstod tid av tonårsfunderingar över livet.
Och tåget kom. Tuffade genom skogen, med undantag av några kalhyggen, fram till min station.
Numera åker jag sällan buss eller tåg. Bara om jag ska nånstans långt bort. Inte dom här korta turerna där man bara hinner tänka efter litegrann.
Idag blev jag intervjuad av lokalpressen som gör en artikelserie om folk som pendlar. Mina 2,5 mil är inte mycket till pendling, tycker jag, men jag är en av hundratals som beger mig till Skövde varje dag för att arbeta. Bilen blir det - jag behöver den i jobbet.
Så frågade journalisten om det bästa med att pendla. Egentid, svarade jag. Jag svarar inte i telefon, jag åker ingen annanstans än dit jag ska. Jag kan skruva upp volymen och lyssna på bara min musik, eller låta bilen fyllas av bara mina tankar. Sorgsna, glada, uppmuntrade, nostalgiska, trötta eller kreativa. Det är nu som de flesta blogginlägg kommer till.
Egentid, sa reportern. Bra ord. Det har jag aldrig hört.
Nej, men alla har haft den och har den. Tråkiga stunder vid perronger och busskurer eller var du nu befinner dig - som kan fyllas med just bara du.
