Religionsutövande eller inte?

Bo Algers har lämnat en kommentar till mitt inlägg om skolavslutningar i kyrkan:

"Karin Långström Vinge vill som så många andra inte förstå. Jag vänder mig inte mot religionsutövande. Inte mot att barn går i kyrkan eller att föräldrar vill ge sina barn ett god uppfostran också vad avser de andliga delarna av livet. Vad jag vänder mig mot är att skolan, som är en sekulär företeelse, finansierad med allas våra skattepengar, har religionsUTÖVANDE och detta dessutom på skolavslutningen. Skolan ska stå fri från alla partier och religioner, men den ska UNDERVISA om dessa ämnen - det är viktigt. Men genom att man väljer att ha UTÖVANDET av religion (böner, sjungande av psalmer m.m.) under skolavslutningen så kan flera elever, som bekänner sig till andra religioner, inte delta. Detta utgör en diskriminering av en del människor p.g.a. deras religion och är i strid med gällande lagstiftning, något som i alla fall biskopen i Uppsala, Ragnar Persenius förstått liksom DO, Diskrimineringsombudsmannen. Jag tycker att skolan, likaväl som andra ska följa gällande lag. Inget hindrar barnen att gå i kyrkan EFTER skolavslutningen och inget hindrar präster att bjuda in till ceremonier EFTER skolavslutningen. Skolan ska vara sekulär. Men varför skulle någon präktig svensk protestant bry sig om alla de som bekänner sig till andra religioner? Det har vi väl aldrig gjort förut? Och en präst ska väl bara lyssna på de svaga i samhället som är rättroende - eller hur, Karin? Att Ahmed inte kan delta på skolavslutningen märker ju bara han och hans föräldrar - och kanske hans klasskamrater, men vi andra far ju inte illa av det!"

Karin svarar: Tack för din kommentar med intressanta synpunkter. Jag håller helt med dig om att skolan ska följa lagen. Jag ställer mig dock frågande till om det verkligen är så att barnen på skolavslutningar verkligen utövar religion. Eftersom jag inte arbetar där dina barn går i skolan, kan jag inte svara för hur det sett ut där. Själv har jag skolavslutningar i kyrkan och väljer att inte uppmana till gemensam bön. Däremot kan jag tända ett ljus för barnen i deras åsyn. (Ännu har ingen reagerat negativt inför detta.) Psalmer sjungs. När samma psalm sjungs av skolkören på Lucia kallas samma psalm julsång. Vad är skillnaden? Är det automatiskt religionsutövande när man sjunger "Nu tändas", bara för att man är i en kyrkolokal? För mig är det religionsutövande när jag sjunger med i "Nu tändas" i Teglaskolans matsal när förskolebarnen har lussetåg, men det är det säkert inte för alla. En parallell: jag skulle också kunna falla på knä och sjunga ur koranen eller klä mig i orangea buddistmunkkläder, men det är inte religionsutövande - om jag inte bestämmer mig för att det är det. Det är skillnaden.

Så till andra religionsutövare: flertalet invandrade muslimer har vittnat om att de känner mer samhörighet med troende kristna svenskar än med ateistiska svenskar. Vi har nämligen tron gemensamt. Och i Ryd statuerade imamen exempel och satte sig i kyrkan på julavslutningen för att markera för alla föräldrar att det är helt okej ur religionssynpunkt.

Ser fram emot fortsatt dialog!

Rör inte min keps!

Det här med kepsar inomhus, bland barn och tonåringar i allmänhet och bland tonårskillar i synnerhet, är ju något som ständigt är aktuellt....