Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande!
Vi är alla människor, och det är mycket mer som förenar oss över könsgränsen än som skiljer oss åt.
...men så länge inte full jämställdhet är uppnådd behövs statlig feminism ett tag till. Dessutom motsäger ovanstående citat tesen att män generellt skulle vara kuvade. Men om vi nu skulle generalisera - så tjänar män mer, slår kvinnor mer, städar mindre och har lättare att få styrelseposter och professurer.
Så läser jag ett antal forskare på DN Debatt som menar att "vi inte kan bortse från jämställdhetens baksidor". Trots två genomläsningar förstår jag inte vad artikelförfattarna vill. Fakta är att det verkar som att relationer där kvinnan plötsligt tjänar mer pengar, spricker. Kvinnan "börjar se ner på sin man". Underlaget för den tesen skulle jag dock vilja se. Men vad ska staten göra åt den saken?
Min slutsats är att jämställdhet är något som måste möjliggöras i lagstiftning och norm. Om sedan människor vill leva i den normen eller någon annan måste vara valfritt. Det måste vara upp till var och en. Men den man som förutsätter att hans heltidsarbetande fru ska stå med middagen klar när han efter en hel arbetslös dag trött och hungrig kommer hem, får nog finna sig i en sprucken relation. Och det får nog staten också göra.
Andra bloggar om: feminism,
samhälle, jämställdhet
