Jag tycker om jordbegravningar, om man nu får säga så. Det känns bra att följa en medmänniska till sista vilan. Gå den jobbiga första gången till graven tillsammans med de anhöriga. Griftefriden inträder (såvitt man inte heter Birger Jarl, vill säga).Idag förflyttade vi oss meddelst bil till S:ta Elins kyrkogård. Då ska man igenom tre korsningar och en rondell. Jag förvånas varje gång över att folk inte begriper att det tillhör god ton att man inte bryter en begravningsprocession. En och annan stannar i respekt - men alltför många knör in sig i processionen och verkar inte ha en aning om vart de har hamnat. Just det är nog svaret på min fråga.
Vår organist tycker jag ska sprida "min" text till begravningsbönens melodi. Jag är medveten om att man inte ska ändra handbokens formuleringar, men i valet att skippa sjungen begravningsbön helt - för att komma ifrån de ålderdomliga formuleringarna "dagligen dö från synden" och "saliga skiljas hädan", eller att ändra litegrann, blir det det senare. Håll till godo.
"Du gode Gud, du som har skapat oss och kallar oss att komma hem till dig.
Ge oss alla visa hjärtan, så att vi inser livets korthet och tar emot varje dag som en ny gåva.
Ge oss en levande tro på din Son, Jesus Kristus, som led döden för våra synders skull och uppstod ur graven för att ge oss ett hopp och lever i evighet.
Hjälp oss att varje dag vara dig nära och leva efter din goda vilja.
Och när vår dödsstund kommer, gör oss rätt beredda att komma till din himmel.
När evighetens påsk gryr över jordens gravar, låt oss av nåd få uppstå till evigt liv. Amen. "
Bilden från fotoakuten.se.
