Läser Myggor och tigrar av Maja Lundgren (bokrecensioner) och blir lite smått obehagligt berörd. Vad synd att hon inte koncentrerar sig på miljöbeskrivningar och vanligt berättande. Men syftet med boken är en ""brutalsexistisk kulturcamorra" enligt henne själv, en vendettaroman om sysselsättningar som det är svårt att leva på och därmed en alltmer hårdnande konkurrens (lite pengar men mycket prestige), vilket tar sig uttryck i offentlig pajkastning (där kyrkan inte är ett dugg bättre), och det är upp till mig att läsa boken eller inte. Men jag ska ändå ta mig igenom den. Jag vet förresten knappt vem Vallgren är ändå.
Katrine slår huvet på spiken som vanligt.
Uppdatering 30 sidor senare: Jo. Jag förstår Maja. Hon är urförbannad. Hon vill säga som det är. Men jag skulle ändå inte vilja vara i chefens frus kläder.
Andra bloggar om: litteratur, Maja Lundgren
