Andreas Karlgren har lämnat följande kommentar till detta inlägg om Missionsprovinsen:
"Hej!Trevligt att du är så aktiv på internet. Tänkte bara fråga hur de ligger till med din syn på läran om kyrkogemenskap. I evangelisk-lutherska sammanhang har man ju ofta menat att bruten kyrkogemenskap p.g.a. ordningsfrågor är en synd mot Gud. Ser du det på något annat sätt? Eller är kvinnoprästfrågan en lärofråga för dig? I sådan fall är min fråga hur du ser på ex. Borgåöverenskommelse."
Karin svarar: Trevligt att du tycker det är trevligt. Jag tar spjärn mot bekännelseskriftens tes att det är nog att vara enig ifråga om evangelii lära och sakramentsförvaltningen. Frågan om tillträdet till prästämbetet har med kön att göra eller inte är ingen lärofråga utan är en ordningsfråga. I de ekumeniska gemenskaperna, t ex Borgåöverenskommelsen (överenskommelse mellan kyrkorna i den sk Borgågemenskapen: lutherska kyrkor främst i Norden och Baltikum samt anglikanska kyrkor på de brittiska öarna), finns skillnader utan att det behöver vara en synd mot Gud. Vissa frågor handlar snarare om kulturella (och etniska) yttringar snarare än teologiskt motiverade handlingssätt.
Ofta har motståndare till prästvigda kvinnor och nu också hbt-personers rättigheter argumenterat med hänvisning till försvårande av relationer till andra kyrkor. Men som jag uppfattar det kan ekumeniska hänsyn inte vara överordnade de teologiska överväganden Svenska kyrkan á lá teologisk kommitté, läronämnd, biskopsmöte, kyrkomöte gör.
Andra menar att kyrkan inte ska ta intryck av omvärlden. Men tänk om Paulus skulle ha dissat båtkommunikationen, om Luther hade dissat boktryckarkonsten, eller om vatikanen dissat automobilen? Eller om vi inte skulle använda oss av internet? (Hemska tanke.)
Hoppas jag skrivit tydligt nog - fråga annars igen.
