(Presentation av mig själv)
Nu tänkte jag läsa Bibeln för er.
”När jag ser din himmel som dina fingrar format
Månen och stjärnorna du fäste där.
Vad är då en människa, att du tänker på henne
En dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en Gud
Med ära och härlighet krönte du honom”
Dom här orden kommer från Bibeln, och jag läser dom nästan varje gång jag döper ett barn. Barndop är fantastiska. En ny liten människa, familj och släkt tårögda och allt är härligt. Vad som ryms i en människa är fördolt, säger jag också, men ett är säkert: att människan är skapad i Guds kärlek och att den aldrig ska lämna henne.
Skapad – hur det nu än må vara med evolution och DNA – just precis så som Gud tänkte.
Guds avbild – någonting av Gud inom sig – så tror jag! Krönt med ära och härlighet!
Men…gäller det alla? När barnet i dopklänningen med blått band växer upp till tonåring och bara vet inom sig att det är ett rosa band jag vill ha?
Eller när föräldrarnas tankar om ”släkten följa släktens gång” med romantiska planer för barnbarnens antågande förbyts i tröstlösa resor till inseminationskliniken och viskningar från småstadens skvallerpatrull eller…
Eller att inte kunna gå hand i hand med den man älskar av rädsla för att bli nerslagen?
Allt det här känner ni till.
Hur är det då med Guds avbild och kyrkans positiva människosyn?
Hur kan vi göra så att det inte bara är vackra ord?
Jag engagerar mig i frågor som rör hbt därför att det inte finns något alternativ.
Ska jag kunna stå för att vara människa, kristen och präst kan jag inte tiga i församlingen när det skrivs protestlistor mot välsignelse av samkönade par, när kristna företrädare öppet menar att homosexualitet är en cancersvulst på samhällskroppen eller att könsneutrala äktenskap är ett hot mot barnen.
Svenska kyrkan har i många år varit orättvis och medverkat till osynliggörande och misskreditering, men år 2005 beslutade kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ där jag har glädjen att vara ledamot, att man tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering pga. sexuell orientering.
Därför kommer jag att fortsätta hävda att det visst går alldeles utmärkt att viga samkönade par till äkta makar i kyrkan.
Jag kommer att fortsätta hävda alla människors lika värde, rätt till trygghet och kärlek, oavsett vilken läggning du har.
Det handlar också om att sprida kunskap, för att motverka fördomar, bland konfirmander och folk i största allmänhet.
Jag hoppas ni kommer att trivas i Skövde, att ni får en god kongress med intressanta diskussioner.
Och jag skulle önska att ni signalerar till Svenska kyrkan vad ni önskar av oss. Vi är en kyrka också för er.
För nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Och störst av dem är kärleken!
Andra bloggar om:
RFSL,
hbt,
kyrkan
Fökj kongressen på webben
