Läst: Varje varelse ett Guds ord. Omsorg om djuren som kristen andlighet. //Annika Spalde och Pelle Strindlund

Det är framförallt de personliga vittnesbörden som drabbar mig. Annika och hennes vänner letar efter höns, kalkoner och andra djur som far illa. Det handlar om att med icke-våld göra rättvisa för dessa Guds minsta som hanteras med våld. För det är våld att inte låta hönor sprätta runt i alla fall någorlunda fritt. Personalen i hönseriet måste ha munskydd. Måste inte hönorna ha det också? Annika fritar hönorna och ger dem nya hem. Hon lämnar en krukväxt med namn och telefonnummer, så att de kan få chans att förklara varför de gör som de gör.

Olika djur har olika status. Råttor används i djurförsök eftersom de har traditionellt låg status. Nazisterna jämförde judarna med råttor. Då kunde de behandlas hur som helst. Ingen skulle i Sverige våga använda chihuahua-hundar i laboratorierna. Det skulle bli ramaskri. Men bara ett fåtal människor bryr sig om råttornas välfärd.

Slakterier byggs inte med väggar av glas, skriver författarna. Det är inte meningen att folk ska veta hur det går till där. Folk vill äta sin söndagsmiddag utan samvetsbetänkligheter.



"På slakteriet hängs kycklingarna - vid fullt medvetande - upp och ner i stålkrokar....Efter ett strömförande bad, som ska bedöva djuren, får de halsarna avskurna. De kycklingar som hållit uppe huvudet vid vattenbadet blir slaktade utan bedövning." (Citat ur Kristina Odén: Bakom stängda dörrar. En rapport om lidandet i kycklingindustrin. Stockholm 2005)

Spalde och Strindlund skriver om djurrättsteologi. Om hur kristen andlighet kan ta sig uttryck i en omsorg om alla skapade varelser på jorden. "Alla dessa minsta" syftar till djuren, de som inte kan göra sina röster hörda men som ändå bör lyssnas på. Vad innebär det att också de omfattas av Guds kärlek? I begynnelsen skapade Gud veganen, och det är det paradisiska sättet att leva. Gud ändrade sig förvisso i samband med syndafallet, för människornas hårda hjärtans skull. Men en gång blir allt bra: profeten Jesajas vision om en tid då lamm, vargar och människor lever i fred tillsammans är central (Jes 11:6-9).

Författarna går igenom de för ämnet relevanta bibelorden, och fyller på med berättelser om djurvänliga helgon och andra. Som den ryske munken Zosima i Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov, som menar att djuren bär på hemligheter som människor ofta är blinda för:


"...Älska djuren: dem har Gud skänkt en begynnelse till tanke och en ren och oförstörd glädje. Stör inte den glädjen, plåga dem icke, beröva dem icke deras glädje, sätt er inte upp mot Guds tanke."

Sankt Anselm av Canterbury var ute och red när en jagad hare tog skydd under hans häst. Jägarna tyckte det var roligt, men Anselm sa: "Skrattar ni? Men den här olycklige stackaren skrattar inte, han är inte road." Anselm lät haren springa och förbjöd jakthundarna att sätta efter honom.

Ökar vi vår empati kommer vi också närmare det gudomliga mysteriet. När den helige Franciskus såg en mask på vägen tog han den i handen och lyfte den åt sidan, så att den inte skulle bli ihjältrampad.

Boken är mycket tankeväckande. För oss som lever nära djur är resonemangen inte konstiga. Frågan är hur långt man kan gå. Vad är jag beredd att uppoffra? Ägg från frigående höns
inomhus, räcker det? Eller är enda sättet att få frid att bli vegan? Ska man orka bry sig alls?

Läs mer hos föreningen Djurens rätt. Annika Spalde är diakon i Svenska kyrkan och har lång erfarenhet av ickevåld och civil olydnad. Hennes huvudsakliga aktivistsammanhang är Catholic Worker- och plogbillsrörelsen. Pelle Strindlund är teol kand och har arbetat i Texas, Guatemala och som ekumenisk följeslagare i Palestina. Sedan många år aktiv i den svenska djurrättsrörelsen.

Arcus förlag 2005, ISBN 91-88552-60-8
Andra bloggar om: , ,

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...