Jes 49:13-16, Hebr 13:5-8, Luk 13:6-9Jesu namn får vi i kyrkan börja detta år.
”Gud själv har sagt: Jag ska aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag ska aldrig frukta.”
Tecken på Guds kärlek till oss är Jesus. Från att för en vecka sedan ha tänkt på Jesus i form av nyfött barn, kastas vi i dagens evangelietext direkt ut i hans undervisning.
Liknelsen handlar om en vingård, en vingårdsägare och en trädgårdsmästare. Det finns inga fikon, och har inte gjort det i tre år. Men trädgårdsmästaren vill ge trädet en ny chans. Kanske, om han gräver och vattnar, så kanske det blir frukt nästa år. Annars skulle man kunna hugga bort trädet.
Liknelser brukar vi ibland tolka symboliskt. Vingården skulle kunna vara vår värld, vingårdsägaren skulle kunna syfta på Gud, och trädgårdsmästaren skulle kunna vara Jesus.
Men är Gud en Gud som kontrollerar, som kommer en gång om året och letar efter resultat hos oss? Är Gud beredd att hugga bort oss om vi inte presterar?
Liknelsen behöver inte tolkas så, och andra bibeltexter talar emot en sådan Gudsbild. Nej, Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig.”
Liknelser talar om nya chanser. Vid nyår brukar en del avge nyårslöften, goda och nyttiga sådana, men ofta brukar de brytas redan till trettondagshelgen. Så är det i alla fall för mig.
Guds löfte till oss är annorlunda. Han ska aldrig överge oss. Och han ger oss nya chanser, nya möjligheter. Bibeln är full av exempel. Mose, som gång efter annan gör bort sig i öknen. Men han ledde sitt folk in i det nya. Kung David, vars moraliska överväganden säkert skulle vara föremål för ingående analyser i kvällspressen om det hade varit idag. Men han skrev psalmen som hjälpt många att ta nya tag. Petrus, som inte vågade stå för det han trodde på, han skulle komma att bli klippan. Och Paulus, som med näbbar och klor kämpade emot Jesus, han for medelhavsområdet runt för att berätta om sin nya kärlek.
Gud ger inte upp om oss. Om livet inte riktigt blir som vi hade tänkt oss, då vill trädgårdsmästaren lägga ner lite extra omsorg. Gräva, upptäcka nya sidor, byta ut lite jord, och gödsla.
Det kanske är så, att jag behöver något annat. Det kanske är så att det är tjockt packad jord omkring mig, så att mina rötter inte får tillräckligt med näring för att växa. Kanske jag behöver överlåta en del av det bråte som omger mig till Gud? Det som finns i mitt hjärta som hindrar mig att leva till hundra procent?
Jag kanske behöver gödsel. Fysisk näring i form av mat handlar i många fall om överflöd i vår del av världen. Men den andliga näringen? Det räcker inte att hälla i ett mått näring en gång i veckan, oftare under den mörka årstiden.
Nej, vår relation till Gud måste snarare fungera som en sån där gödselpinne, som sätts ner i jorden, alltid närvarande.
För Gud är alltid närvarande, även om det inte alltid känns så. I kyrkan extra närvarande. Här finns kanske inte alltid trösten. Absolut inte förklaringarna. De får vi i himlen en gång. Men här finns närvaron av Gud, en närvaro som kan lindra. En närvaro som omsluter. Ljusen som vi tänder ger näring åt våra själar och andras, och när våra egna tankar inte kan eller orkar formuleras får vi ta vår tillflykt till Guds ord.
”Gud själv har sagt: Jag ska aldrig överge dig.” ”Ditt namn är skrivet på mina händer.”
Idag firar vi mässa. Kristus är här. Vid hans fötter får vi lämna det som tynger oss. De grenar som inte bär frukt, de grenar som hindrar oss från att vara dom vi är, kan vi lämna i Guds händer.
”Att leva är att fråga, att vänta på ett svar. Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har. Att leva är att ana att allt är i Guds hand, att finna frid och trygghet i själva orons land.
Att leva är att lämna sin egen trygga vrå, att öppna stängda dörrar och söka att förstå. Att leva är att trösta fast sorgen tär din själ, att leva är att glömma dig själv för andras väl.
Att leva är att skänka det bästa som du har. Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar. Att leva är att ana att Gud finns nu och här, att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.
(Sv ps 732, Tore Littmarck)
Amen.
Till alla bloggläsare: Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er!
