Stina har lämnat följande kommentar till detta inlägg från 2006 om ordningsbetyg i skolan.
"Måste bara, så här ett år senare bidra med ett perspektiv som jag inte
tycker mig sett så mycket av i kommentarerna: Karin mfl: "Sen köper jag
inte att barn [...] skulle förlora på bättre ordning i skolan. Snarare
tvärtom. [...] införde lite bättre ordning i skolan?" Det är väl ingen
som har sagt att ordning i sig är ngt negativt, jag är övertygad om att
även Claes och "flum-pedagogikerna" (som ni väljer att kalla dem)
tycker att ordning/en lugn, trygg och trivsam miljö är förutsättning
för lärande. Frågan är ju hur man uppnår ordning. Känns ganska typiskt
att ni som är för ordningsbetyget tror att man kan "INFÖRA lite bättre
ordning i skolan" genom betyg. De stökiga barnen är väldigt sällan
stökiga bara för att de vill jävlas/fritt väljer att vara det -
betydligt oftare handlar det om djupare orsaker, frustrationer som de
inte klarar att få ut på annat sätt osv... Då är det det man ska jobba
med, få dem att ändra sitt beteende genom att inse varför de håller på
som de gör, ta tag i de bakomliggande orsakerna. Då funkar det inte
bara att säga "Fy! Så där får man inge göra! Nu blir det IG i
uppförande." Att tro att det går att INFÖRA ordning via betyg är att
låta det komma uppifrån, inte att låta det komma mer infrån/förankrat i
eleverna själva. Kortsiktig lösning. En annan fråga är helt enkelt hur
begreppet ordning definieras. *lugn och ro, trygghet, trivsel.
ELLER *tystnad, välkammad, blind auktoritetslydnad."
Tack för dina synpunkter, det ligger naturligtvis mycket i det du säger. Senast: Lotta Edholm backar.
