På minnesstunder förväntas prästen emellanåt be bordsbönen. Och jag har ofta så svårt att hitta rätt där. Kollegor jag rådfrågat ber fritt, eller någon enkel. Jag brukar stanna vid den högtidliga varianten som lästes "förr" och säkert nu också.
"I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få. Och hägna med din milda hand. I nåd vårt hem och fosterland. Amen."
Men den känns rätt...nationalistisk. Som "Fädernas kyrka". Ändå sitter den bergfast i huvet. "Glädjens Herre" funkar ju inte på begravning, och inte den som konfirmanderna får lära sig:
"Gud är god mot mig, Gud är god mot mig. Han ger mig mat, fast jag är lat, Gud är god mot mig."
(Ibland sjunger någon "Hon ger mig mat" för att markera att Gud egentligen inte är en man."
Jag kommer ihåg hemma hos farmor och farfar. Där stod vi upp, bakom stolarna, och farfar läste flera versar. Tyvärr kommer jag inte ihåg dem idag. Men imponerad var jag. Efter maten läste vi:
"För mat och dryck vi undfått här, dig vare pris o Fader kär. Oss alla av det brödet giv, som skänker världen evigt liv."
"Glädjens Herre", förresten. Det råder ständigt olika meningar om det heter "Gud som hör förrän vi ber", eller "Du som hör förrän vi ber". Det rätta är "Gud som hör", men jag envisas med "Du som hör". (Men vad är det för svenska egentligen, Översättar-Helena?)
Shartauanismen hade sina ljusa sidor. Bordsbönen tycker jag är en god sådan. I mitt hem ber vi till maten (Gode Gud, välsigna maten, amen), för jag tycker man behöver påminna sig om att maten verkligen inte kan tas för given.
Däremot beder jag, som from, inte till kaffebröd och godis. Varför visste jag inte, tills jag helt nyligen såg förklaringen: De är skadliga för kroppen och bör inte tackas för, eftersom de är djävulens verk och sannerligen inga Guds gåvor.
Men liberalschartauanen Karin tycker nog ändå att glassbåtar är Guds gåvor. Faktiskt predikade jag på tacksägelsedagen om det storslagna med bakverk. Hur människor har gåvan att förena hönornas livsfrukt med sockerbetans och vetekornets innanmäte till ljuvliga, gemenskapsfrämjande produkter. Och auktionerar man dessutom ut rulltårtorna och låter inkomsterna gå till hednamissionen kan det väl inte bli bättre.
