Läst: L-ordet av Tiina Rosenberg

Efter alla sommardeckare kan det vara gott för hjärnan att sätta sig in i lite queerfeministisk teori. Och vem kan servera detta bättre än genusvetaren och den förre detta Feministiskt initiativföreträdaren Tiina Rosenberg? Boken handlar om L-ordets historia – hur de lesbiska var på 70-talet och varför de vägrar definiera sig på 2000-talet. Förr var lesbisk ett politiskt begrepp med en betydligt mer uppkäftig attityd än vad många tänker sig idag. Nu är ordet queer. Men att definiera sig som queer är ju också en definition, tänker jag som fortfarande inte fattar riktigt hur det här med trans fungerar.

Rosenberg diskuterar också relationen mellan heterosexuella feminister och icke-heterosexuella feminister, och konstaterar att de icke-heterosexuella har hjälpt de heterosexuella men inte fått särskilt mycket tillbaka. Det får vi ju försöka råda bot på, då. Ibland är det nästan så att jag skäms, som när Rosenberg skriver:

”Jämställdhet representeras framför allt av den till stat och nation knutna politik som gjort livet något mer uthärdligt för hjältinnan i jämställdhetsberättelsen: den heterosexuellt gifta modern.”

Touché. Visst finns många vita fläckar på kartan, och vi behöver upplysas. Och vi behöver tänka! Vem är man och vem är kvinna? Fungerar radikalfeministernas tanke att lesbiskhet snarare är ett emancipatoriskt projekt snarare än sexuell praktik? Kan man vara lesbisk eller icke-heterosexuell i självvalt celibat? Visst är det lika fruktansvärt att en man-till-kvinna-transperson inte släpps in i kvinnoföreningar som att kvinnor i vissa kyrkor inte tillåts leda religiösa riter? Hur långt får separatismen gå? Kvinnoföreningar okej men inte frimurare? Är ”alla” heterosexuella tills motsatsen bevisas?

Till dessa tankar ger Rosenberg syre och hon lämnar mig inte ifred. Bra.

Boken innehåller ett gott stycke kvinnohistoria blandat med intervjuer med bland andra Ulrika Dahl, Sandra Dahlén, Alex Grönqvist, Pia Laskar, Mian Lodalen, Pia Lundahl, Diana Mulinari, Kerstin Nolin, Stina Sundberg och Anna-Maria Sörberg. Vidare Radicallesbians manifest från 1970 och Gertrud Larssons ”Lesbiskt initiativ”.

Nyttig ordlista:

Queer: 1. Ett paraplybegrepp för gruppen lgbtqi (lesbian/gay/bi/trans/queer/intersex) och de studier som fokuserar på denna grupp. 2. Används som uttryck för en militant form av lggtqi-aktivism, kallad queeraktivism. 3. Politisk och teoretisk kritik av heteronormativitet.

Gay pride: Den äldre identitetspolitiska rörelsens paroll. Innebär att vara en stolt homosexuell. Detta koncept vilar den årliga Stockholm Pride Festival på.

Intersektionalitet: Inte bara genusvariationer och icke-heterosexuella praktiker uppmärksammas, utan också andra möjliga aspekter som etnicitet, klass, ålder och funktionshinder.

Lesbisk: Ord som härleds från den grekiska ön Lesbos, där poeten Sapfo på 600-talet hade sin akademi för unga kvinnor.

Sexualitet: Kan betraktas som en fysiologisk-biologisk, psykologisk, kulturell, social fråga. Feminister lyfter traditionellt fram aspekter kring den kulturella och sociala konstruktionen för sexualitet. Som socialt fenomen är sexualiteten nämligen nära sammankopplad med maktrelationer mellan könen.

Flata: Tidigare skällsord som nu återerövras genom en identitetspolitisk förvandling. Kommer enligt Mian Lodalen från två flata ytor mot varann.

Beställ boken från Normal förlag. ISBN 91-85505-05-6

Andra bloggar om: , ,

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...