Hur definierar vi begreppet "apostolisk" när vi talar om kyrkan? Personsuccession med Jesus som yttersta uppdragsgivare och personlig tradering via Petrus och hela kyrkans historia, eller betonar vi successionen från apostlarnas lära och fornkyrkans bekännelser?
Kan en kyrka omdefiniera begreppet apostolisk hur som helst? Kan man vara apostolisk även om man slutar tro på Gud (Spong) eller bryter av personsuccessionen? Ap-på-stolisk eller kanske Ap-o-stollig?
När jag läste kristendomshistoria vid Göteborgs universitet för några år sedan hade jag Bertil Nilsson som lärare. I samband med ett grupparbete om Borgå-överenskommelsen och dess definition på begreppet "apostolisk", tog jag fram den här bilden som vi visade vid vår gruppredovisning på Over-Head till stor munterhet: Bananicus I. Visst är han söt, och han är mycket billigare i drift än våra svenskkyrkliga biskopar!
Texten i Borgåöverenskommelsen är väldigt noga med att framhäva att de påskrivande kyrkorna är överens om att alla kyrkorna inom Borgåöverenskommelsen är apostoliska - men sedan blir texten rörig därför att man har så olika definitioner på vad apostolicitet egentligen innebär. Det verkar som om man är mera överens om att vara överens än vad man egentligen är överens om. Rörigt? Just det!
I grunden finns det två olika sätt att definiera begreppet ”apostolisk”. Det ena utgår från den personliga successionen genom handpåläggning i rakt nedstigande led från Jesus till Petrus och vidare genom biskopslängden i kyrkans historia fram till nuvarande biskop och av denne vigda präster. Detta är den s.k personsuccessionen. Den andra definitionen utgår från traderingen av apostlarnas lära, där det inte är den personliga successionslängden som är avgörande, utan att det budskap som kyrkan är bärare av står i överensstämmelse med apostlarnas lära och de urkyrkliga bekännelserna. Lite grovt räknat kan man säga att den anglikanska kyrkan är den inom Borgåöverenskommelsen som starkast betonar personsuccessionen medan den danska kyrkan är den som gör det minst - de har ingen personsuccession.
I Svenska kyrkans fall hävdas en obruten personsuccession. I Borgåöverenskommelsen hävdas först att apostoliciteten bygger på personsuccessionen, och därefter hävdas att detta påstående inte hindrar att en kyrka är apostolisk utan personsuccession, bara man har traderat den rätta läran. Den första skrivningen var ett krav från den anglikanska kyrkan, den andra ett krav från den danska. Man är alltså inte överens om vad apostolicitet innebär, man är bara överens om att man hemskt gärna vill vara överens.
Vad är då innebörden i att ha ett apostoliskt ämbete och vara en apostolisk kyrka? Svenska Kyrkan anser sig vara apostolisk både i kraft av personsuccessionen och i kraft av den från apostlarna utgående läran. Och det apostoliska ämbetet som ges i direkt nedstigande led från Kristus genom handpåläggning ger prästen en auktoritet förutan vilken det inte är möjligt att:
- konsekrera nattvarden såsom Kristi ställföreträdare
- ta emot bikt
- ge avlösning i kraft av nyckelmakten
- tillsäga den aronitiska välsignelsen på Guds uppdrag
Allt annat kan utföras av lekmän, men inte dessa fyra uppdrag. Om jag konsekrerar nattvarden så blir det inte nattvard. Det blir saftkalas, eller i bästa fall vin och oblatkalas, men inte nattvard. Sådan är Svenska Kyrkans lära. Utan ordination - ingen verkan.
Därför känns det märkligt när Svenska Kyrkan nu skall dela ämbete med icke prästvigda missionspastorer. Är det nattvard enligt Svenska Kyrkans ordning när en icke-prästvigd konsekrerar? Har en pastor nyckelmakt? Är det förenligt med Svenska Kyrkans lära att fira nattvard utan en korrekt beredelse med avlösning och kan en pastor förmedla avlösningen?
Vem som helst kan leda en gudstjänst (jag exempelvis har venia). Vem som helst kan predika eller sjunga eller göra vad som helst i gudstjänsten - men inte de funktioner som är knutna till prästämbetet.
Var finns den teologiska reflektionen? Vad händer med kyrkans identitet och med relationerna till de andra kyrkorna i Borgåöverenskommelsen om vi delar ämbete med en organisation som står helt utanför den apostoliska successionen? Har Svenska Kyrkan uppfyllt sitt åtagande enligt Borgådeklarationen att först konsultera de andra kyrkorna inom Borgå, innan man tar ett steg som innebär större teologiska förändringar i samband med ämbetsgemenskap med Missionskyrkan?
Är den apostoliska identiteten överhuvudtaget viktig för Svenska Kyrkan längre? Allt fler präster och biskopar tar avstånd från centrala trossatser och många ser biskop Spong som kyrkans framtid - en man som uppmanar oss att sluta tro på en personlig Gud och Bibelns försonings- och frälsningsbudskap. Så var är förankringen i den apostoliska tron?
Är det kanske så att etiketten "apostolisk" är viktigare än innehållet - för så länge man kan kalla sig "apostolisk" är man ju rumsren i ekumeniska sammanhang?
Isåfall kan vi ju lika gärna omdefiniera apostolisk till ap-på-stolisk.
Eller ap-o-stollig.
Karin uppdaterar: Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet.
Lars uppdaterar: Länk till Borgåöverenskommelsen
