Nu funderas det i bloggosfären. Vilka är med på elitlistan? Har dom rätt att vara det, även om dom tillhör etablissemanget och innehar offentliga positioner? Har andra rätt att ha moraliska synpunkter på samtalstonen i mejlen? Vilka bloggare är tillräckligt moraliska själva för att kunna ha åsikter om andra? Etc. Etc.
Samtidigt berättar SVT om förtalsmailen om Fredrik Reinfeldt som skickats från Socialdemokraternas högkvarter.
Uppenbarligen finns det ett grundläggande behov hos människan att hänge sig åt skvaller, förtal och utageranden. De flesta av oss får ur oss våra aggressioner på kanske mer strategiska sätt än Bard och hans vänner gör - vi pratar med våra respektive livskamrater, arbetskamrater osv. Bland kyrkans anställda finns möjlighet till arbetshandledning, som minskar den inre pressen som annars kan leda till verbala "take-outs" på medarbetarsamlingar och annat.
Terapi är också ett bra sätt att ta itu med sin inre ilska, och lära sig kanalisera den på kreativa och effektiva sätt.
Så vi behöver egentligen inte vara elaka mot varandra, även om vi ändå är det ibland. Jag med.
Det är också en milsvid skillnad mellan att ha och uttrycka åsikter om en person, och att ha och uttrycka åsikter om personens åsikter.
Men nyfikna funderingar kan man ju ha. Ta Alexander Bard, till exempel. Hur, HUR, äter man med en sån lugg mitt framför munnen?
