Igår kväll började en ny visdomstand stöka. Ont. Som tur är har jag tid igen på käkkirurgen vecka 7. Bra egentligen att den börjar stöka - det ökar definitivt min tandläkarbesökmotivation. Efter återupplivning av primära funktioner bar det av till S:ta Birgittas kapell för veckans begravning. Isen på framrutan var hemsk, fick nästan spetta bort den. Försenad alltså. Dimma på Axvalla hed, och så kör folk i 80! Och tror att man ska köra om dom, men hur ska man det när det är dimma på vägen.
Jag tackar Gud för mina arbetskamrater. Thomas på begravningsbyrån hade koll på allt. Ewa spelade min favoritingångsmusik C Hilliges "Vila". Det är något speciellt med det orgelstycket - tonerna talar direkt till serotonincentralen i hjärnan.
Tebax till kyrkan och fika med målarna. Jättekul att prata med folk med spännande yrken. Vilka färger som är bra, vad dom tänker på när dom målar, vad man helst målar, osv osv. Målare är väldigt kreativa människor. Och vilken fördel att se resultat direkt i jobbet, till skillnad från prästeriet som så ofta handlar om resultat på lång sikt. Jag vill inte tänka resultat, men kyrkan som alla andra pysslar också med statistik och det här lönsamt-tänkandet...
Hörde på nyheterna att psykvården i Falköping anställer icke behöriga sjuksköterskor. Det finns inga med erfarenhet av psykisk sjuka att få tag i. Gud sig förbarme. Vad sägs om att ge sjuksköterskor med specialistkompetens ordentlig lön, så att det lönar sig att vidareutbilda sig?
Mmmm. Har man målat en vägg, så är den målad.
