"Hej Karin.
Det är lätt att vara frälst och bara se det man vill se. Jag anser att det är skamligt att trakasssera människor som är homosexuella. Jag har haft homosexuella chefer ,underställda och goda vänner.
Det har aldrig varit något problem. Men jag måste väl ha rätt att tycka att "statskyrkan"
går för långt när de vill införa äktenskap i kyrkan för samkönade par. Men utbildningen på pastoralinstitutet om vad som står i NYA testamantet är väl fortfarande
att äktenskapet är mellan man och kvinna? Gärna civilläktenskap för samkönade par och välsignelse av människorna i kyrkan. /Leif"
Svar: 1997 gav Centralstyrelsen (nuv kyrkostyrelsen om jag inte tar alldeles fel) uppdrag åt Teologiska kommittén att fundera över hur kyrkan ser på hs orientering och på de homosexuellas roll i kyrkan. Uppdraget att utforma en kyrklig välsignelseakt för samkönade par fanns sedan tidigare. 2002 breddades uppdraget ytterligare genom att närliggande frågor kring samlevnad och äktenskap lyftes in i sammanhanget.
Sedan 2004 pågår en parlamentarisk utredning på riksdagsnivå vad gäller könsneutral lagstiftning. Utredarna ska bl a ta ställning till om äktenskap även fortsättningsvis ska kunna ingås hos trossamfund, eller om de endast ska få ingås civilt. Vidare utreds om trossamfunden ska få välja vilka som får ingå äktenskap hos just dem (alltså om staten kan tillåta diskriminering, min kommentar), eller om vigseltillståndet bör göras villkorat av att samfundet även tillåter vigsel av par av samma kön.
Vad har då Kyrkostyrelsen, som samlat in material från olika håll, sagt om det här? I skrivelsen till Kyrkomötet, 2005:9 går bl a igenom hur äktenskapet har definierats i den kristna traditionen. Augustinus framhåller tre värden som kan realiseras i ett äktenskap: barnen, den ömsesidiga kärleken och troheten samt äktenskapets sakramentalitet (sakrament=helig handling). Under senare tid har kärlek- och trohetsaspekten blivit alltmer central. Luther protesterade mot att uppfatta äktenskapet som sakrament, dvs han menade att det inte har med frälsningen att göra utan är den del av Guds pågående skapelseverk.
En dynamiskt tolkad skapelseteologi kan alltså ”anföras som argument för ett bejakande av en institution som främjar stabila relationer mellan homosexuella personer i syfte att gestalta centrala mänskliga värden som kärlek och trohet.”
Värden som kärlek och trohet kan alltså realiseras även samkönade äktenskap. Teologiska kommittén har ju också konstaterat att ”om man i teori eller praktik vill förhindra eller avråda homosexuella människor från att gå in i berikande kärleksfulla relationer, som också tar sig sexualitetens uttryck, är det att frånkänna homosexuella ett viktigt område av det mänskliga livet.”
Man får naturligtvis ha sin åsikt. Själv har jag läst Bibeln. Jag använder mitt samvete, som Paulus påbjuder i Fil 1:9ff. Jag har läst Olof Sundbys avhandling om luthersk äktenskapssyn. Jag har läst allt som Svenska kyrkan har gett ut i frågan. Och jag är övertygad och beredd att i kyrkomötet rösta för att ta emot såväl särkönade (heter det så?) och samkönade par till vigsel.
