Sign Ra funderar mycket omkring lagens funktion i den kristnes liv, och frågan om lagen/lagarna är ju mycket aktuella just nu.
En del menar att det är de tio Guds bud (sammanfattning av lagen som gavs till Israels folk på Sinai berg) ska gälla. Andra menar att Gamla Testamentets lagar inte är giltiga för icke-judar/kristna, utan endast för judar. Andra hävdar helighetslagarnas giltighet (iallafall delar därav), andra menar med Jesus i Matt 22 att "det största budet är "Du ska älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd". Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna." Sen har vi hela Bergspredikan med alla dess dimensioner!
Jesus själv ifrågasatte många gånger hur lagföreträdarna själva levde. Därför framhävde han kärleksbudet. Han kritiserar dem som använder lagen för att fördöma andra.
Paulus går vidare och säger i Rom 13:8-10: "Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du ska inte dräpa, du skall inte stjäla, du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet."
I Romarbrevet funderar Paulus mycket om lagens funktion, inte minst för icke-judarna. Han skiljer strikt mellan vad som gäller för judar och för icke-judar. Även icke-judar kan ibland tyckas känna till lagen, eftersom den blivit skriven på deras hjärtan. Även icke-judar kan t ex låta bli att dräpa. Judarna har nu en lag, men följer den inte. Icke-judarna är åt sig själva en lag, och gör alltså ibland det goda. Paulus använder ordet nomos (lag) på fyra olika sätt: bildligt talat, ifråga om släkt, uttryck för hela GT, och slutligen för hela den mosaiska lagen. Icke-judar följer inte hela lagen, men när de gör det sker det instinktivt. Men detta är inte något oviktigt: detta förklarar varför icke-judarna utan lag ändå skall bli dömda. Även om de inte har Mose lag har de samvetets lag. I Rom 2:15 ges tre vittnesbörd om den kunskap icke-judarna har om gott och ont: gärningarna själva, samvetet, anklagande eller ursäktande tankar. Samvetet är en grekisk filosofisk idé. Tankarna är aktiviteten i samvetet.
Samvetet, insikten, erfarenheten och kärleken till medmänniskan är alltså viktiga kriterier för den enskildes etiska bedömning. Vi har det i Fil 1:9-11. "...er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt..." Rom 2:15: "Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig."
Jag vill alltså avvisa den stränga biblicismen/legalismen som ohållbar. Varje utsaga i Bibeln kan inte få normativ konsekvens i nutida kristet liv. Därför behöver vi skilja mellan centrum och periferi, och fokusera på det centrala - Jesus och hans undervisning. Men utgångspunkt från Jesus kan vi "göra etik" i samspel med nutida värderingar och synsätt.
