Visdomstand nummer 48 exkommunicerad. Tycker jag är rätt duktig. 10.50 var den ute, 12.30 hade jag adventsgudstjänst. Vi tajmade det hela jättebra, organist-Gerts, sångerskorna och jag. Dom sjöng solon och adventspsalmer första 20 minutrarna, sen hade bedövningen släppt så mycket att jag kunde prata hyfsat. När vännerna från hembygden väl satt i sina bussar igen, släppte hela bedövningen och sen gick jag totalt bananas.
Funderade ett tag på att fota tanden med rötter och allt och lägga ut på bloggen, men det kanske är att vara för privat. :) Den här historien lär fortsätta en bit in i 2006, den pajade tanden framför (alltså nr 47) ska rotfyllas, och så ska helst allt inflammerat jox i käken och benet lugna ner sig.
