Och det står 3-0 till Gnagaren. Han har lurat mig på två jordnötter. Nu har jag satt dit en hasselnöt, men Japp som Alo99 föreslår är kanske bättre. Kletigt.Ikväll ska vi åka på Första Adventgudstjänst i Åsarp. Skulle ju sjungit solo (Nu väntar hela jorden och två till) men det blir inget med det. Kan tänka mig recensionen i Falköpings tidning på måndag: "Haha, ska man inte öppna munnen när man sjunger, eller?", så jag besparar min mans församlingsbor detta nöje.
Förbereder sonens 2-årsdag. Hittade jättefina tågtårtfödelsedagsljus på Supermackan. Ska fota så ni får se hur det blir.
Läste Margareta Brandby-Cösters adventsbetraktelse på Svenska kyrkans hemsida - jättefin!
Med tanke på all debatt och oförsonlighet och tolkningsföreträdehävdande och syndakataloger....så får vi denna dag läsa och begrunda Ylva Eggehorns underbara millenniepsalm Innan Gryningen.
Så kom du då till slut, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér,
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.
Så kom du då till slut, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér,
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår!
Du kommer som en flykting över bergen
du följer oss dit ingen annan når.
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår!
Du kommer som en flykting över bergen
du följer oss dit ingen annan når.
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen
*********
