Jag har nog världens sämsta karaktär. I morgon ska jag bjuda församlingen på tårta, hade jag tänkt. Så i förmiddags hämtade jag dom från mitt favoritfik Blombacka. Dom hade inte varit i vårt kylskåp i ens en timma innan jag började diskutera med mig själv om det inte räckte med två och inte tre. Så Thomas och jag högg glatt in.

I morgon är det iallfall Tacksägelsedagen. Men jag är inte riktigt klar med förra söndagen än. Vissa gudstjänster håller sig kvar länge i själen. Mycket berodde på Gloria, harpisten. Man måste nog vara mycket speciell för att spela harpa. Vårt tema var "inför himmelens port", och där stannar jag gärna.

Texten är jättehäftig. Om lärjungarna tiger, ska stenarna ropa, säger Jesus. Det finns en positiv livskraft oavsett destruktionen, och det är väl ändå tur. Vi ska bara hitta den.

Undrar om inte Zlatan trots allt tycker det är rätt härligt att chilla med grabbarna på bänken, trots allt.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...